Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Den dåliga bortförklaringen

Annons
Fredag 24 maj

Den dåliga bortförklaringen

Folkvalda politikers motstånd - eller är det kanske rädsla- för insyn i beslutsprocesserna visar sig vara starkare än onsdagens ledare om öppna nämndsammanträden antydde.



Inför onsdagens huvudledare om öppnande av nämndsammanträden skickades förfrågningar via e-post ut till respektive kommun om information om vilken policy kommunerna har när det gäller att hålla sammanträden öppna för allmänheten.

Svaren som kom under tisdagen hade det gemensamt att kommunerna beslutat att det avgörandet delegeras till nämnderna att själva avgöra. Inget konstigt med det, snarare uppvisandet av ett sunt förtroende för nämndledamöternas förmåga att fatta bra beslut.



Av svaren att döma så var det också - som hävdades i onsdagens ledare - tveksamheterna vad gäller att lägga upp dagordningen för ett öppet möte utan att det skulle uppstå problem med sekretessärenden som ofta framfördes som argument, eller bortförklaringar, till varför öppna möten endast i något enstaka undantagsfall genomförts.

Det är återigen ingen giltig ursäkt, visst borde det gå att förlägga ärenden som handlar om myndighetsutövning mot enskild i början eller slutet av ett möte och under just de punkterna inte ha öppet för allmänhet och media.

Men nu var det förstås inte meningen att helt enkelt älta om allt som skrevs i onsdagstidningen.



Syftet med just detta inlägg är istället att informera om det e-postmeddelande som kom till ledarredaktionen i går eftermiddag, vidarebefordrat från den tjänsteman vid Vård- och omsorgsnämnden i Härnösand som i tisdags fick uppgiften att svara på undertecknads förfrågan om ett eventuellt nämndbeslut.

Bifogat var ett utdrag ur protokollet för ett nämndmöte i januari 1999 där det fastställs "att med anledning av gällande sekretessregler generellt inte hålla offentliga sammanträden, men ger presidiet i uppdrag att inför varje sammanträde undersöka om någon aktuell fråga ska behandlas som kan vara av intresse för allmänheten."

Till detta utdrag tillfogar tjänstemannen kommentaren: "Hittills har nån sån fråga inte dykt upp."



Vård- och omsorgsnämnden i Härnösand anser alltså inte att man under de tre och ett halvt år behandlat en enda icke-sekretessbelagd fråga av intresse för allmänheten!

Att så skulle vara fallet har nog fler än jag svårt att hålla med om.

Protokollen för dessa år talar här sitt tydliga språk:

Vid varje sammanträde informeras nämnden om budgetläget och om verksamheten ute i distrikten. Man har upprepade gånger informerats om den rådande sjukvårdssituationen. Arbetsmiljöinspektionen har under åren med jämna mellanrum haft synpunkter på verksamheten. Förvaltningssammanslagningen rapporteras det naturligtvis om och hur avvecklandet av platser inom gruppboende för äldre fortlöpt har nämnden under åren informerats om - för att ta ett axplock av punkter på dagordningen som knappast kan påstås vara föremål för sekretess men däremot sannolikt varit av intresse för allmänheten.



Nämnderna har enligt kommunallagen rätt att öppna sammanträden om fullmäktige stöder det. Nämnderna har däremot ingen skyldighet att öppna möten, inte ens om alla punkter på dagordningen kan uppfattas som av stort intresse från allmänheten.

Om en nämnd därför beslutar att avstå från att öppna sammanträden för åhörare kan de möjligen kritiseras från ledarplats för att de förvägrar medborgarna insyn, men de kan inte tvingas att ändra på det beslutet.

Fattar man däremot som Vård- och omsorgsnämnden i Härnösand, ett beslut om att presidiet inför varje sammanträde måste undersöka om dagordningen innehåller något som kan anses vara av allmänintresse - då måste man kunna kräva att nämnden agerar när det uppdraget inte sköts.

Eller menar kanske nämnden att beslutet efterlevts?



Att inte ens en representant från oppositionen tagit tillfället i akt under årens lopp att kräva ett öppet möte i en fråga som hon anser att nämndmajoriteten kommer att fatta ett dåligt beslut i - är otroligt.

Närvarorätt vid ett sammanträde medger inte yttranderätt enligt kommunallagen. Att neka folk tillträde till nämndmötet handlar inte om att förhindra allmänheten möjlighet att ropa ut sina protester mot besluten. Det får de inte i alla fall. Vad det handlar om är att neka dem tillträde till det rum där det politiska samtal som varje förtroendevald politiker måste se som sitt ansvar äger rum innan beslut fattas som berör kommunmedborgarna, utspelar sig.



Det är i grunden en enkel fråga: Antingen öppnar man mötena eller så håller man dem stängda. Vård- och omsorgsnämnden hade alla möjligheter i världen och fullt lagstöd att fatta endera beslut för de egna sammanträdena. I stället påstår man att man någonstans mellan dessa två ytterligheter de senaste tre åren kontinuerligt fattat beslutet att inget på nämndens dagordning har varit av intresse för allmänheten och att det är anledningen till att inget öppet möte genomförts.

Tror de verkligen på det själva? I så fall är de rätt ensamma om det.



Susanne Sjöstedt



(S)kiljelinjerna i Kramfors

Att kommentera den borgerliga oppositionen i Kramfors skulle låta som ett skämt. Sällan har väl en kommun haft en så obefintlig opposition som i just Kramfors. Efter att folkpartisten Don Rösberg valt att lämna kommunpolitiken har oppositionen nog i själva verket självdött och att det vid nästa budgetberedning skulle kunna presenteras en skuggbudget från oppositionen får ses som ett önsketänkande.



I Härnösand lyckades man som bekant inte med det utan nöjde si g med att gnälla och i Sollefteå var det fram till häromdagen bara moderaterna som förmått lägga ner tid på att åstadkomma alternativ.

Risken med att i kommunerna ha ett kraftigt dominerande parti, är förstås att det partiet faller in i rollen av kommunbärare. Istället för att axla rollen som partipolitisk företrädare, blir agerandet av de förtroendevalda gärna det av en opolitisk tjänstemans.

Det låter möjligen bra för kommunen, men för partiet och för medborgarna, som de facto inte har något annat alternativ, är det förenat med omfattande risker. Varför ha ett politiskt styre om det inte framgår vilket parti som har majoritet? Och om verksamhetens drift inte verkar följa något övergripande politiskt mål - blir den så bra som kommunmedborgarna kan kräva?



Av den förda politiken i Kramfors att döma är den utan tvivel präglad av socialdemokratiska värderingar, men förstår väljarna det? Eller tror de kanske att de val som socialdemokraten Christer Nilsson fattar i sitt uppdrag som kommunalråd, är fattade på objektiv eller allmänpolitisk grund och skulle varit även en moderat kommunpolitikers val av agerande?

I så fall är det läge för socialdemokraterna att, precis som Lars Stjernkvist påpekade för de samlade socialdemokraterna vid sitt besök på repskapsmötet i Väja i onsdags kväll, göra det klart för väljarna att det finns skillnader mellan de politiska alternativen. Och eftersom oppositionen inte lyckas förmedla sin politik, ligger ansvaret på socialdemokraterna att visa på skiljelinjerna.



En av skiljelinjerna går klart mellan partiernas förmågor att engagera kommunmedborgarna att låta sig nomineras till politiska poster. Kramfors sossar måste till och med tillämpa omröstningar för att få ner antalet nominerade till varje post - hitta ett annat parti som kan skryta med ett överflöd av kompetenta kandidater.

Bara ett litet svart moln skuggar onsdagskvällens representantskapsmöte: Hur har varannan damernas-motståndarna i högern lyckats så effektiv att väcka tvivel över tillvägagångssättet med kvotering, att valberedningens ordförande Rolf Eriksson kände sig manad att framhålla att valberedningen i nomineringsarbetet inte bara haft könsfördelningen som utgångspunkt utan även tittat på vilka kandidater som är mest lämpliga för uppdraget.

Så har det väl alltid varit. Jag trodde att det bara var högerfolk som inte förutsatte det.

Susanne Sjöstedt



Mer läsning

Annons