Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De viktiga åren

/

Kommunpolitiker älskar att bygga monument i form av äventyrsbad och jättelika arenor. Men politiker som verkligen tänker långsiktigt ser till att prioritera barnen och ungdomarna.

Annons

KFUM Sverige har presenterat sin Ungdomskommunranking för år 2012. För vissa kommuner i landskapet är det glädjande läsning, för andra borde den tarva till eftertanke.

När skola, fritidshemsverksamhet, föreningsliv, kultur, idrott och social omsorg granskas önskar man att alla kommuner ska dela förstaplatsen; barn och ungdomar ska ha samma möjligheter och förutsättningar för en bra skolgång och givande fritidsaktiviteter, oavsett postnummer.

Men alla kommuner ser inte likadana ut, och alla kommuner ser inte att det finns ett behov av att göra kommunen till en attraktiv plats att bo på även för unga. Det är inte bara de vuxna i en familj som ska trivas.

Kommuner i den här delen av landet har dock inte råd att "missa" den lilla detaljen.

I en framtid där utflyttningsproblematiken kommer att bli än större blir det ännu viktigare att se till barn och ungdomars behov.

Ingen familj flyttar till en kommun om det inte finns jobb att tillgå, men bra förskolor, skolor och fritidsaktiviteter är sådant som kan avgöra om valet står mellan två kommuner. Och alla småbarnsföräldrar vet att det blir svårare och svårare att flytta en familj ju äldre barnen blir; ett av de svåraste besluten en förälder kan ta är att bryta upp från en kommun där barnen går i bra skolor och där basketlaget, teaterföreningen eller musikskolan är det som sönernas och döttrarnas världar snurrar kring.

Man ska heller inte glömma bort att kommuner som ligger utanför storstadsområden behöver skapa "alumner" som kan prata väl om sin hemkommun och kanske också bli hemvändare.

Alltför många politiker och kommunala tjänstemän ägnar alltför många timmar och alltför mycket energi åt att fundera över hur man ska få ungdomar som just lämnat gymnasiet att stanna kvar.

Det man borde fundera över är hur man ska få dessa unga män och kvinnor att flytta och sedan komma tillbaka.

En kommun mår bara bra av att unga vuxna åker iväg för att studera eller arbeta i andra delar av landet – eller i andra delar av världen – och samlar på sig högskolepoäng, kunskaper och livserfarenhet.

Sedan, när det är dags att slå ner bopålarna och bilda familj, får de gärna komma tillbaka.

Då kommer de att i första hand leta efter jobb, men också fundera över vad en kommun kan erbjuda i form av förskolor, skolor och fritidsaktiviteter för barn och ungdomar. Kanske kan hemkommunen, där uppväxten spenderades, erbjuda det man letar efter?

Och om minnena från barndomen och tonårstiden är goda är det inte direkt till hemkommunens nackdel…

Mer läsning

Annons