Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De måste välja Europa före USA

Annons
Fredag 22 februari

De måste välja Europa före USA

- Jag hade en amerikansk ersättningsnivå i en europeisk miljö.

Så förklarade förre ABB-ordföranden Percy Barnevik sin miljardpension i TV.

Uttalandet pekar på något centralt i debatten om direktörernas förmåner.

Inte att vi i Europa skulle vara mer avundsjuka än i USA, som Barnevik kanske antydde. Däremot att det faktiskt finns grundläggande skillnader i värderingar mellan olika länder när det gäller företagens och direktörernas roll i samhället.

En jämförelse som LO publicerade förra året visar att gapet mellan direktörens lön och en industriarbetarlön var 2-3 gånger högre i USA och Storbritannien än i länder som Tyskland, Schweiz och Sverige.

År 2000 motsvarade direktörslönen i Tyskland och Schweiz 11 arbetarlöner. I Sverige var gapet 13 arbetarlöner och i Storbritannien och USA 25 respektive 31.

Siffrorna visar på skillnader mellan vad som skulle kunna kallas en anglosaxisk och en centraleuropeisk tradition. Trots att Tysklands ekonomi är 1,5 gånger större än den engelska är alltså direktörernas löner i Storbritannien 70 procent högre.

I samtliga länder ökade klyftorna mellan direktörer och arbetare under 1990-talet. Men Sverige hör till de länder där lönegapet växt snabbast. De svenska direktörerna verkar vilja lämna den centraleuropeiska normen bakom sig och närma sig den anglosaxiska.

Percy Barneviks uttalade ska ses i det perspektivet. Han var inte ensam om att jaga en amerikansk ersättningsnivå i en europeisk miljö. Det gjorde också en rad andra svenska direktörer.

Finansmannen Mats Qviberg är en av de som pläderar för en anglosaxisk modell. Han vill inte ha tak för direktörernas bonus och pensioner. Han och många andra drar paralleller till idrottens stjärnor.

Varför ska inte Barnevik få 930 miljoner kronor i pension när Foppa får 120 miljoner i årslön?

I grunden handlar det om förhållningssättet inte bara till löner och ersättningar, utan också till vinsten och företagens roll i samhället.

I toppidrottens värld gäller bara segrar. Den enskildes värde bestäms av lätt mätbara prestationer. Det motsvarar den anglosaxiska traditionens renodlade vinstmaximering och skyhöga belöningar till direktörerna.

I den centraleuropeiska traditionen är företagande ett samspel mellan många individer inom och utom företaget, där man erkänner beroendet av vars och ens bidrag.

Företaget och direktören utgör en del av en större helhet. Företaget måste ta hänsyn till det omgivande samhället, till anställda, underleverantörer, kommuner osv.

Direktören måste ta hänsyn till samhällets värderingar om hur stora löneskillnader som är acceptabla.

Att skära lite i pensioner och bonus för att slippa undan den värsta opinionsstormen kommer inte att lösa några problem för svenskt näringsliv.

För att långsiktigt återställa förtroendet i opinionen måste de svenska direktörerna välja Europa före USA. Det måste välja en folkligt accepterad kapitalism med socialt ansvar före ett vinnaren-tar-allt-samhälle med ständigt ökande inkomst- och förtroendeklyftor.

Peeter-Jaan Kask

Mer läsning

Annons