Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De larmar och gör sig till

Förr var det bara kvällstidningar som Aftonbladet och Expressen som slog larm.
Det gällde oftast något helt harmlöst som om det konsumerades i helt orimliga mängder – tänk 40 gånger den egna kroppsvikten varje dag i två år – eventuellt skulle kunna innebära en minimalt förhöjd risk för cancer.
Åtminstone hos möss i laboratoriemiljö.

Annons

På senare tid har riktiga tidningar tagit efter. Larm: Mobilberoende ny folksjukdom utropade Svenska Dagbladet i söndags. De sitter på toaletten och smyger med telefonen precis som en missbrukare med sitt brännvin, säger en intervjuad föreståndare för ett behandlingshem. Det här är absolut redan ett folkhälsoproblem, meddelar en beteendevetare. Vi som inte riktigt känner oss som skåpsupare när vi skickar ett sms från badrummet drar oss till minnes att det lät ungefär likadant när radion kom. För att inte tala om dansbanan, TV2, parabolantennen, videon och internet.

Jag är själv en ivrig användare av min mobiltelefon. Jag har den till hjälp när jag utbildar mina barn och stimulerar deras fantasi. Jag använder den för att hålla daglig kontakt med vänner över hela världen. Den är min kamera, min bank, min radio och mitt skivarkiv. Med den ser jag på direktsänd sport från USA, nyheter från grannkommunen och tweets som ofta är bättre omvärldsbevakning än något allt presstöd i världen kan köpa mig. Och aldrig någonsin har den, som larmet i SvD varnar för, fått mig att gnissla tänder i sömnen, lida av muskelspänningar och gjort mig till en människa som går sönder.

Det finns människor som läser väldigt mycket, tittar på tv ofta och människor som för många och långa samtal med vänner. En del av dem gör det via sin telefon, andra inte. Sannolikt finns det även dem som upplever stress i att vara ständigt tillgänglig och uppkopplad, men i den mån de upplever sig utmattade finns det alldeles säkert en större problembild med starkare förklaringar än att de äger en telefon. Är det ett folkhälsoproblem? Definitivt inte.

Bakom varje dylikt larm står det någon som planterat nyheten för att skapa uppmärksamhet för, och därmed möjlighet att finansiera, den egna verksamheten. Kanske det behandlingshem vars föreståndare ser ett potentiellt missbruk bakom glaset på varje fyratumsskärm? Alternativt en journalist med uppdrag att chockera, skrämma eller fascinera några lösnummerköpare till. I det här fallet var det nog det senare, ty redan dagen efteråt kom ett nytt larm, om att föräldrar använder telefoner på öppna förskolan.

De mest överdrivna larmen kan säkert roa några, men de kan också oroa ännu fler. Dessutom gör de oss sämre på att bedöma och hantera risker, och i värsta fall påverkar de även politikers syn på vad som innebär reella risker och att makten åtgärdar dem. Det skulle jag vilja slå larm om.

Mer läsning

Annons