Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De fyras fundisgäng i öppen opposition - kommer Miljöpartiet att splittras?

Sprickan är vidöppen i Miljöpartiet. De fyras fundisgäng i riksdagen, som varit i opposition mot regeringens politik i olika frågor, har nu antingen blivit sparkade eller självmant lämnat förtroendeuppdragen de har fått av riksdagsgruppen. I praktiken pratar vi nu om två Miljöpartier, maktpartiet och fundisarna.

Annons

Jabar Amin, Carl Schlyter, Walter Mutt och Annika Lillemets. Bilden är ett montage. Foto: Riksdagen & TT

Bråket sker inför öppen ridå sedan Miljöpartiets riksdagsgrupp valt att peta Carl Schlyter som EU-nämndens ordförande samt byta ut utrikespolitiske talespersonen Walter Mutt. När Schlyter och Mutt vägrade att ta andra uppdrag efter petningarna ställde man sig självmant i kylskåpet.

Till kylskåpet sällar sig Jabar Amin och Annika Lillemets självmant. I protest mot petningarna lämnar de sina talespersonsuppdrag.

Läs mer: Omstridd moské uppmanade till att rösta på Miljöpartiet

Medan de fyra fundisgäng betonar att partipiskan viner som straff för kolbråket, flyktingprotesten och värdlandsmotståndet så satt partistyrelsens Rasmus Ling i SVT:s morgonprogram och försökte säga att det handlar om arbetssätt och inte om politiska skiljelinjer.

Men det handlar om båda sakerna, ett regeringsparti kan inte hur länge som helst acceptera krypskytte från de egna leden utan att det får konsekvenser. Politik handlar om förtroende. Här har MP:s tillåtande partikultur gjort att även en ängels tålamod hade räckt kortare än partiledningens.

Tidpunkten är väl vald, kongressen är avdiskad och realisterna i partiet har stärkt sin ställning med både Isabella Lövin som språkrör och att maktpolitikern från Kalix, Peter Eriksson, har hämtats hem från EU-nivån.

Läs mer: Om Kaplan kan sitta kvar avgörs hur du svarar på de här frågorna

För statsminister Stefan Löfven är förändringen välkommen, i stället för mardrömmar om sifferbingo i EU-nämnden under evige oppositionspolitikerns Carl Schlyters ordförandeklubba får nu lojala Åsa Romson det viktiga arbetet att lotsa regeringen genom EU-politikens inrikespolitiska blindskär och bygga majoriteter.

Även om Walter Mutt försöker verka vara optimist i SVT:s morgonsoffa med ord som ”jag tror vi reder ut det här, vi har aldrig varit ett parti som tänkt i takt” så är den avgörande skillnaden att det är ett regeringsparti och inte ett oppositionsparti.

Sprickan är djup, kanske till och med så djup att vi ser början på den första partisplittringen med riksdagsledamöter sedan 1977 då VPK:s ”fundisar” tog sin sovjetfundamentalism ur partiet och grundade APK med två riksdagsledamöter i spetsen.

APK:s tillvaro blev tynande, och det är den insikten som hittills har hållit tillbaka de gröna fundisarna. Ett parti är en valkartell av olika intressen, dess makt bygger på att hålla ihop rösterna och leverera resultat.

Det går just nu inte så bra för Miljöpartiet.

Läs mer: Fredsrörelsens skrämselbrev om atombomber

Mer läsning

Annons