Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Därför röstar jag för skärpta asylregler i dag

/

Annons

Jag har fått många gånger frågan om hur jag tänker rösta i omröstningen om de förändrade möjligheterna att söka asyl i Sverige på tisdag. Jag kommer att rösta för.

Ja och jag kan säga, detta gör ont i mitt hjärta!

När jag tog den krokiga och livsfarliga vägen genom Europa, med Sverige som slutmålet, var det för att min kärlek kom till Sverige två månader innan mig. Samma resa och av samma anledning gör människor i dag också. Kriget separerar familjemedlemmar, kärlekspar, vänner som gör allt för att återförenas.

På 90-talet var ett antal länder utmärkande med sin flyktingmottagning. Det var Sverige, Tyskland och Österrike.

Men vi som skulle ta oss till dessa länder hade ett antal hinder att ta oss igenom. Hindren hette bland annat Ungern och Slovakien. Ibland var poliser och tulltjänstemännen helt hänsynslösa, som när de på ungerska gränsen separerade en familj där pappa och sonen fick kliva av och mamman och dotter fick fortsätta åka vidare i bussen. Till sin hjälp tog poliser två schäfrar.

Slovakiska poliser var inte märkvärt bättre. Det är en kort sammanfattning av de minnen jag har.

Därför blev jag extra glad när Ungern, Slovakien, Polen, Slovenien, Tjeckien med flera blev medlemmar i EU. Det var en enorm möjlighet för dessa länder att utvecklas demokratisk.

Dessa länder har nu blivit en del av Europas fredsprojekt, bygget av ett demokratiskt Europa.

Svenska och europeiska företag har investerat i de dessa länder och EU har skickat miljarder med euro dit för demokratiuppbyggnad.

I fjol sommar kändes det dock som ett platt fall när vi såg den ungerska regimen bygga murar runt unionens gräns eller när vi såg en journalist sätta krokben på en flyktingpappa med sitt barn i famnen.

Tyvärr kan vi konstatera att kommunismen och fascismens spår i ett samhälle inte går att få bort bara med ett medlemskap i en demokratisk union - och inte häller med ökade resurser.

Det krävs mer för att förstå innebörden i mänskliga rättigheter.

Sedan kriget i Syrien påbörjades och fram till i början av 2016 har 130 000 syriska medborgare fått stanna i Sverige.

Sedan Slovakien blev självständigt land tog de emot inte mer än 300 flyktingar i snitt per år. När EU vill att Slovakien ska ta emot flera flyktingar så drar regimen EU inför rätta.

Men de klagar aldrig när de får miljardutbetalningar från EU eller när tyska och svenska företag investerar i landet.

Ett krav regimen har är att flyktingar ska vara kristna, frågan är om det innebär att flyktingarna måste konvertera till kristendomen för att få asylrätt i Slovakien.

Dessvärre är det så att krafterna som styr i dessa länder vilar mer på andan i den kommunistiska Warszawapakten än på grundtankarna i EU-samarbetet. Dessutom har de hittat sina motsvarigheter i de gamla västländernas nationalister.

Allt detta för att vi inte längre kan acceptera att klyftorna i synen på medmänsklighet växer mellan EU:s medlemsländer. Alla måste visa medmänsklighet.

Sverige har under 2015 och 2016 tagit emot 240000 asylsökande, mest per capita i Europa. Det finns ett fåtal länder till i hela EU som visat medmänsklighet.

Detta är exakt samma situation som på 90-talet och kriget i före detta Jugoslavien.

Några få länder tog emot flyktingar, som Sverige, medan andra länder avstod från att visa medkänsla.

Det ledde till att Sveriges riksdag under midsommarveckan 1993 fattade samma beslut som det vi nu tvingas till. Då som nu handlade det om många flyktingar på kort tid. 1992-93 kom det 120000 asylsökande, 2014-2015 kom det 240000 asylsökande. Då som nu var det några få länder som tog emot.

Flyktingkrisen är inte över bara för att EU:s flyktingpolitik kollapsat. Utmaningen kommer att växa och ställa mycket större krav på EU. Asylrätten kräver en gemensam politik om EU ska finnas kvar på riktigt.

Jasenko Omanovic är socialdemokratisk riksdagsledamot från Västernorrland

Mer läsning

Annons