Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Csaba Bene Perlenberg: Nära en bromance mellan psedo-diktaturerna

Bromance: En nära men icke-sexuell relation mellan två män, en sammanvävning av de engelska orden för "broder" och "romans". 

Annons

Så beskrevs relationen mellan USA:s president Barack Obama och Kanadas liberala premiärminister Justin Trudeau tidigare i somras, i lite underfundig ton. Pressen älskade att i ironiska tonarter berätta om tycket som uppstått mellan de två progressiva ledarna. Den personliga och politiska kemin sitter som en smäck.

Efter de senaste veckornas utrensningar på i stort sett alla högre samhällsnivåer finns det ett behov av att signalera handlingskraft inåt, genom att agera utåt.

Men i fallet med de hårdföra ryska och turkiska presidenterna blir ingen övertygad om att den nyupptagna relationen mellan Vladimir Putin och Recep Tayiip Erdogan är något annat än en geopolitisk nödvändighet, ett resonemangsäktenskap där två revanschistiska styren snabbt bortser från tidigare bråk och i stället framträder som omistliga samarbetspartners. När de träffades i S:t Petersburg i tisdags var det avfrostningsdags för den kyliga relation som uppstod när Turkiet sköt ner och dödade en rysk pilot längs med den turkiska gränsen förra hösten. Initiativtagare var, givetvis, Erdogan. Efter de senaste veckornas utrensningar på i stort sett alla högre samhällsnivåer finns det ett behov av att signalera handlingskraft inåt, genom att agera utåt.

Statskuppförsöket i Turiket hade en tydlig omskakande effekt på en envåldshärskande sultan i vardande som nu söker stabilisering. Kostnaden för att den kyliga relationen skulle töas var att Erdogan bad om ursäkt för nedskjutningen. Belöningen för Erdogan är att Putin nu lyfter turistsanktionerna till Turkiet, som kostat den turkiska turistindustrin nästan en miljard dollar endast under årets första halva.

Bromance. Vladimir Putinoch Recep Tayyip Erdogan är nygamla vänner.

Erdogans närmande till Putin komplicerar relationerna inom försvarsalliansen Nato och bör även oroa EU. Turkiet-Ryssland kan bli en stark politisk och ekonomisk motvikt gentemot EU och stärker Rysslands motståndskraft gentemot de amerikanska och europeiska sanktionerna. I skuggan av de turkiska anklagelserna om att USA var aktivt delaktiga i det misslyckade statskuppsförsöket, är Erdogans förflyttning en markering gentemot USA och Nato. Putin tackar och tar emot. I ett slag lyckas han minska sanktionernas ekonomiska effekter samt slå in en kil i Nato.

Det som riskerar fortsätta vara en relationsmardröm för Putin och Erdogan är Syrien.

Det som riskerar fortsätta vara en relationsmardröm för Putin och Erdogan är Syrien. Ankaras geopolitiska ärkefiende i Damaskus, Bashar al-Assad, understöds av Putin. Samtidigt utgår Natos strids- och bombflyg från bland annat Turkiet, som bland annat indirekt bekämpar den syriska militärapparaten. Så länge kriget fortsätter rasa i Syrien kommer Turkiet att hålla EU i ett skruvstäd. Att då i sin tur ha Turkiet i fickan är ingen dålig position för Putin, som gärna ökar pressen på EU i utbyte för den ekonomiska pressen hans eget land utsätts för.

Och så fortsätter det, det geopolitiska spelet. Där ovänner blir vänner, och där två pseudo-diktaturer ägnar sig åt en geopolitisk bromance.

Mer läsning

Annons