Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brexit ger populismen fritt blås

/
  • Brexit skulle öppna för omprövade EU-medlemskap i fler länder. 

Annons

Storbritanniens folkomröstning den 23 juni handlar om mer än EU-medlemskapets vara eller inte vara. Den kan bli början på slutet för unionen som vi känner den. 

Formellt ska britterna ta ställning till EU, men inrikespolitiska löften dominerar valspurten, och det är invandringen det talas om. The polish plumber, EU-motståndarnas nidbild av den östeuropeiska hantverkaren som kommer till Storbritannien för att jobba, har plötsligt blivit en inspiration för invandringspolitiken. Anhängarna till Brexit, som justitieminister Michael Gove och Londons tidigare borgmästare Boris Johnson, vill se ett mottagande där poäng baserade på yrkesfärdigheter ska avgöra vem som får stanna. 

Stora regionala klyftor. Skenande fastighetspriser som tränger undan vanliga löntagare från storstäderna. Dystra framtidsutsikter för lågutbildade. Storbritannien och Sverige delar många akuta samhällsutmaningar. Här som där kanaliseras den växande oron i invandringspolitiken. 

Den ökade euroskepsisen är tätt sammanflätad med hur Bryssel inte förmår att hantera vår tids folkvandringar. Skuldkrisen plågar fortfarande länder som Grekland, Italien och Spanien med hög arbetslöshet, men det är migrationsfrågan som gör EU-medborgarna riktigt förbannade. Enligt ny statistik från den internationella tankesmedjan Pew Research Center tycker en stor majoritet att EU missköter flyktingmottagandet. 

Strikt ekonomiskt är effekterna av Brexit sannolikt överdrivna. Det kommer att krävas åratal av omförhandlade avtal, men varken Londons finanskvarter eller EU:s inre marknad skulle förvandlas till Venezuela av ett utträde. Däremot lär Brexit öppna för omprövade medlemskap i fler länder, vilket kan sluta i ett totalt sönderfall för EU. 

Trots skuldkrisen förblir EU:s inre marknad den största välståndsskaparen som Europa har upplevt. Samtidigt är de finansiella hoten om försämrad tillväxt och förlorade exportmöjligheter, som blivit EU-anhängarnas främsta argumentation för Bremain, inte tillräckliga. 

Precis som Brexit-kampanjen, vilken är uppbyggd på känsloargument, borde Bremain-förespråkarna ha gjort folkomröstningen till en fråga om värderingar. EU har många brister som politisk konstruktion, och kommissionen en övertro på detaljregleringar, men på vilket sätt gynnas britterna av att lämna? 

Oavsett hur folkomröstningen slutar är det bestående arvet för Storbritannien en fördjupad polarisering. Att Brexit-debatten kommit att ge fritt blås åt populismen borde fungera som en väckarklocka för andra EU-länder. Britterna kan mycket väl komma att rösta för ett utträde, men de regionala klyftorna, skenande fastighetspriserna och dystra framtidsutsikterna för lågutbildade kvarstår. 

Mer läsning

Annons