Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bekämpa fattigdom = 120 000 till ministern

/
  • Får man gissa att hyran för biståndsministerns rum på UD i Stockholm också bekostas av biståndspengar?

Det svenska biståndet har alltid varit föremål för debatt. Hur mycket bistånd ska vi skänka? Till vilka? Med vilka villkor? Till vilka projekt? Är det rimligt att skicka bistånd till diktaturer? Hur ska det administreras?

Annons

Listan har dock aldrig tidigare innehållit frågan "Är det rimligt att biståndsministerns lön tas ur biståndsbudgeten?"

Men den får vi tydligen slänga in nu efter att det avslöjats att den nyligen avgångna Gunilla Carlssons statsrådslön under fyra år inte kom från regeringskansliets anslag – som alla andra ministrars – utan från biståndsbudgeten.

– Det är fullt normalt, det har skett under alla år, menade utrikesminister Carl Bildt (M) i en kommentar till Ekots redaktion.

"Alla år" betyder i själva verket bara "sedan 2009". Det var då utrikesdepartementets anslag sänktes och de politiskt tillsatta i departementet började tänka väldigt kreativ om biståndsbokföringen.

Inte bara Carlsson och hennes statssekreterares lön plockades från biståndspengarna, det finns även hela svenska ambassader som drivs med bistånd!

Och nej, nu talar vi inte om ambassader i krigs- och konfliktdrabbade områden som man kan misstänka möter stora flyktingströmmar på daglig basis. Vi snackar Island.

Att driva en ambassad på Island torde lika lite kvalificera sig som "fattigdomsbekämpning"- som är den enskilt tydligaste prioriteringen i regeringens biståndspolitiska plattform – som 120 000 kronor i månaden i lön till det ansvariga statsrådet.

Och ändå överraskar agerandet – och den moderata nonchalansen inför uppgifterna – inte alls.

Moderaterna har mer än en gång under regeringsåren slagit sig för bröstet för att ha uppfyllt enprocentsmålet för biståndet, men i själva verket gillar partiet inte alls målet.

2008 menade Gunilla Carlsson och den dåvarande moderata partisekreteraren Per Schlingmann i en debattartikel att enprocentmålet borde slopas och att det är ett hinder "för att vi inte alltid kan göra det som krävs på grund av alltför strikta regler för vad som får kallas ’bistånd’".

Nu vet vi vad de menade. Sedan dess har regeringen alltså använt många miljarder ur biståndsbudgeten på sådant som knappast kan anses vara fattigdomsbekämpning som skuldavskrivningar till fattiga länder och kostnader för utländska studenter.

I år används exempelvis 4,5 miljarder ur biståndsbudgeten till flyktingmottagning i Sverige – och samma budget delfinansierar flera svenska ambassader i bland annat Tokyo och Madrid!

Det luktar lite dygnsgamla räkskal från Arvfurstens palats.

Mer läsning

Annons