Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att verka, medverka och påverka

/
  • Kramkalas efter energiuppgörelsen mellan regeringen och oppositionen häromveckan.

Annons

Fredag den 10 juni hade både sina ”ups and down’s”. På hemmaplan skolavslutning med barnbarn. Alltid lika positivt, men med ett väder som var nära nog så tråkigt de kan bli i juni i Sverige. Underbart och förhoppningsvis efterlängtat för barnen med sommarlov, men tråkigt för de små som måste ha sin skolavslutning utomhus. Energin var det inget fel på, men där och då kändes inte Sverige så värst varmt, men det gick ju inte att påverka.

På bortaplan på nationell politisk nivå, samma dag och nästan samtidigt, gick den politiska förhandlingen om en bred, blocköverskridande energiuppgörelse i mål. Det värmde desto mer. Att ha fått delta i de intensiva förhandlingarna om denna energiöverenskommelse och i någon mån kunnat påverka, gav en ny och viktig insikt och inblick i vad politiskt arbete kan vara och vad det kan leda till.

Under drygt ett års tid har jag varit en av de elva ledamöterna i regeringens Energikommission.

Kommissionen har bedrivit en mängd aktiviteter. En lång rad välbesökta offentliga seminarier, studieresor och besök, för att inhämta kunskap, fakta och omvärldsanalyser. Intresset från näringslivet, industrin, kraftproducenter, miljöorganisationer, forskare vid högskolor och universitet har varit enormt och mycket glädjande. Uppdraget känns verkligen meningsfullt.

Från början visste vi alla att för att lyckas med vårt uppdrag, att nå denna långsiktiga, breda, blocköverskridande överenskommelse, skulle det krävas mer än offentliga möten, seminarier och resor. Det skulle krävas intensiva förhandlingar och överläggningar och så blev det också. Efter att ha ägnat ett mycket stort antal timmar, sena kvällar och delvis helger till dessa förhandlingar inser man att det är viktigt, ja nödvändigt, men det är sådant politiskt arbete som innebär att verka utan att synas.

Ofta mäts vi som politiskt förtroendevalda, inte minst vi riksdagsledamöter i kvantitativa termer som antal motioner vi lagt, antal debatter vi deltagit i, hur vi röstat i voteringar. Viktiga saker, men det finns bevisligen också andra sätt att påverka politiken.

Den delexamen som fempartiuppgörelsen om Sveriges energipolitik den 10 juni är, innebär att jag fått förmånen att medverka till något som jag är övertygad om är bra för Sverige, men också i väldigt hög grad bra för Västernorrland.

Med vår stora andel elintensiv industri, skogsindustrin, kemiindustrin och aluminium, listan på företag är lång, antalet anställda är stort. Men också därför att Västernorrland är en stor elproducent, i form av vatten- och vindkraft.

Nästa steg i denna utveckling måste bli att växla upp detta till ökade satsningar på forskning och utveckling, utbildning och nya spännande jobb inom energisektorn just här i länet. Och det bästa av allt; den största glädjen av vårt politiska arbete med att nå en bra långsiktig överenskommelse, får nog de kära barnbarnen som stod där och frös medan vi gamlingar tog vår ”examen” den 10 juni.

Ingemar Nilsson är socialdemokratisk riksdagsledamot från Västernorrland

Mer läsning

Annons