Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är riskkapital den bästa formen av regionalt stöd?

Annons

Att göra någonting gott för Norrland är inte alltid alldeles enkelt. Det visar inte minst turerna kring det omhuldade statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation.

Riksrevisionen har granskat statens insatser för riskkapitalförsörjning och har därmed riktat strålkastarljuset norröver. Revisionen konstaterar att statliga riskkapitalbolag generellt inte når de övergripande målsättningarna på området och mer specifikt tecknas en bekymmersam bild av utvecklingen när det gäller det statliga riskkapitalet i Norrland.

Inlandsinnovation bildades 2010 och tillfördes två miljarder kronor. Bolaget skulle utgöra ett regionalt komplement till stiftelsen Norrlandsfonden, som skapades på 1960-talet, och tillsammans skulle det nu finnas hela 3,4 miljarder riskvilliga kronor för området ovan Dalälven. Detta var en stor seger för den dåvarande Centerpartiledaren och näringsministern Maud Olofsson och Inlandsinnovation skulle bli ett lyft för de innovativa entreprenörerna i skogslänen.

Men säg den lycka som varar för evigt. Nyligen hamnade Inlandsinnovation i blickfånget efter misstankar om oegentligheter och tidigare har kritik riktats mot det statliga riskkapitalbolagets sätt att investera.

Oaktat omständigheterna så känns frågeställningarna igen. Den som tar del av nyhetsflödet kan ha noterat en återkommande diskussion om hur offentliga medel används för att stimulera norrländska entreprenörer samtidigt som det i Norrland finns en uppfattning om att man får för lite "tillbaka" av staten.

I just det här fallet är Riksrevisionens bild att det finns tämligen gott om riskkapital i Norrland – såväl offentligt som privat – och att problemet snarare handlar om att hitta intressanta investeringsobjekt. Men "icke desto mindre bildades Inlandsinnovation med inriktning på stödområde A, det vill säga norra Sveriges inland", konstaterar Riksrevisionen syrligt.

Det bör dock sägas att Inlandsinnovations intressesfär har vidgats till att gälla hela Norrland inklusive Värmland och Dalarna. Men poängen är densamma; i svaga tillväxtområden behövdes fler goda idéer och innovationer snarare än mer statligt riskkapital. Det krävs helt andra typer av politiska insatser för att skapa starka norrländska städer som kan erbjuda en attraktiv närmarknad åt företag verksamma på de mindre orterna. En väl fungerande infrastruktur lyser också med sin frånvaro.

Frågeställningen som aktualiseras är om det är samhällsekonomiskt rationellt att satsa så mycket statligt riskkapital på områden med en svagare företagsutveckling. Finns det kanske bättre styrmedel om man vill se regional utveckling?

Riksrevisionens analys är glädjande så till vida att den pekar på att det riskkapital som finns i dag med råge kan täcka nuvarande behov och att den norra landsänden inte fått stå tillbaka. Men faktum kvarstår att tillväxtfrågan här i Norrland är så komplex att den inte går att lösa genom att strössla statliga medel över regionen.

Och felriktade pengar löser inga problem.

Mer läsning

Annons