Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ännu en självmordsbomb

Annons
Måndag 25 mars 2002



Ännu en självmordsbomb

Omvärlden har en skyldighet att försöka förstå det som pågår och vara beredd att hjälpa till att lösa krisen i Mellanöstern.

Ännu en självmordsbomb, ännu ett skräckattentat som lämnar döda och skadade. Torsdagen förra veckan slutade som dagarna allt oftare gör i Israel. Det attentatet skedde mitt i den mest livliga delen av Jerusalem och satte omedelbart stopp för ett planerat möte mellan palestinier och israeler.

Samma dag hade Sveriges riksdag debatterat situationen i Mellanöstern. Den debatten erbjöd inga nyheter precis: miljöpartister och vänsterpartister är alltid mest propalestinska och Israelkritiska, de borgerliga mer förstående mot Israel och regeringen försiktigt avvaktande. Med Sveriges inträde i EU har svenska utrikesministrars möjligheter att uttala helt självständig kritik åt endera hållet blivit begränsad: nu förs en europeisk och sammanhållen Mellanösterndialog som Sverige måste följa. EU är starkt kritiskt till Israels pågående krigföring, och Anna Lindh följer efter. Dagens situation fjärmar sig mycket från läget för bara ett par år sedan, när Göran Persson svängde svensk Mellanösternpolitik från att vara starkt propalestinsk till att knyta närmare band med den israeliska sidan.

Det är synd att det försteg och de relationer den svenska regeringen ansträngde sig att skaffa då nu verkar som bortblåsta. Med Ariel Sharons regering har Israels intresse av att knyta band till anförvanter i omvärlden till synes minskat: även relationerna till USA knakar betänkligt.

Mycket kan man lasta Ariel Sharon och hans militanta politik för, men det är inte bara hans fel att den svenska debatten återigen håller på att kantra. Israel lever i en genuin och erfarenhetsgrundad skräck för ständigt nya terrordåd. Det är knappast så att Sharon skickar ut soldater och bulldozrar för sitt höga nöjes skull; det sker ju för att möta terrorn. Att det sedan är klumpigt, illa genomtänkt och i längden ostrategiskt ska också tas med i beräkningen, men det får inte skymma det faktum att Israel och dess befolkning, såväl israeler som palestinier, hotas i sin existens och att man är oerhört pressad att göra något åt det.

Sharons beteende har emellertid, i Sverige och annorstädes, tagits till intäkt för ett fullständigt försvar för intifadan och PLO:s självpåtagna oförmåga att göra upp med terrorismen. Från riksdagens talarstol kunde på torsdagen miljöpartiets Yvonne Ruwaida höras säga att hon minsann stått där i flera år och varnat, men att "ingen lyssnat". Tror hon att någon i Mellanöstern brytt sig?

Läget i Israel är sådant att det nästan är svårt att skriva tidningsartiklar om det: det händer nya saker hela tiden och på någon timme kan läget gå från spänt lugn till nya attentat. Men omvärlden har en skyldighet att försöka förstå det som pågår och vara beredd att hjälpa till med förhandlingar och kontakter, om parterna är villiga. I dagsläget finns tyvärr inget annat att göra. I slutändan är det ändå Ariel Sharon, Yasser Arafat och deras respektive rådgivare som gör kalkylerna för hur mycket mer lidande Israels befolkning ska tåla. Nu har säkerhetssamtalen mellan israeler och palestinier, under ledning av den amerikanske fredsmäklaren Anthony Zinni, återupptagits. Det är ju alltid något.



Prisade

Västernorrland har fått förstapriset i en tävling för turistbroschyrer. Det är roligt. Temat är "Balsam för själen". Det är inte för mycket sagt om vad framför allt Ångermanland kan erbjuda besökare.

Så låt oss hoppas på en varm, relativt regnfattig sommar och att turisterna strömmar till i mängder och skapar sysselsättning för alla som engageras i besöksnäringarna.

Och att både tåg och bussar är tillgängliga för dem om inte har egen bil, så att också de kan ta sig till alla smultronställen.

Grattis till länets kommuner, Mitt-Sverige turism och reklambyrån.

Mer läsning

Annons