Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Ämnesbetyg för gymnasiet

Annons
Torsdag 28 mars 2002



Ämnesbetyg för gymnasiet

Nu vill också regeringen avskaffa kursbetygen.

Det är alldeles utmärkt att utbildningsminister Thomas Östros fortsätter att gå i folkpartiets fotspår när det handlar om skolan, men det måste kännas litet trist för regeringen att inte ha några egna progressiva förslag i skolpolitiken. Nu meddelar Thomas Östros att han vill ta bort kursbetygen i gymnasieskolan och ersätta dem med hela ämnesbetyg. Det föreslog folkpartiets skolborgarråd Jan Björklund redan för några veckor sedan i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Tanken med kursbetygen var god, det skulle gå att kombinera olika kurser utifrån elevernas egna önskemål och poängen skulle sedan vägas samman. Även om ändamålet var gott har det visat sig att resultatet inte blev det önskade. För att få höga poäng har eleverna till exempel taktikvalt kurser där det varit lättare att få höga poäng. Det har samtidigt inneburit att nästan ingen läser vissa ämnen, till exempel språk, och att kunskaperna är relativt låga i andra.

Det som inte fungerar bra ska naturligtvis ändras. Därför sitter en särskild gymnasiekommitté och grunnar över hur betygssystemet ska se ut i en förändrad gymnasieskola, men den har inte tagit någon ställning för eller emot kursbetyg ännu. Skillnaden mellan kursbetyg och ämnesbetyg är att ett ämne innehåller flera kurser och eleven kan få flera betyg i samma ämne. Ett slutbetyg kan därför innehålla uppemot 40 kursbetyg, antalet beror på vilket program eleven valt. Ämnesbetyg är, precis som tidigare, ett eller möjligen två i exempelvis språk och ger besked om elevens kunskaper när studierna ämnet är avslutade i gymnasieskolan.

Utbildningsministern menar att det skapar en stress hos eleverna att även resultatet från den första kursen i ämnet redovisas i slutbetyget. Jan Björklund anser att det är oväsentligt vilka betyg en elev hade i årskurs ett. Slutbetyget "bör avspegla det eleven kan när han lämnar skolan, inte det eleven kunde i årskurs ett".

När nu också utbildningsminister Thomas Östros uttalat samma åsikt råkar gymnasiekommittén i bryderi. Är det minister-ord som ska uppfattas som direktiv eller är det en allmänt uttalad uppfattning av Thomas Östros?

Eftersom det är valår i år och regeringen har svårt med trovärdigheten i skolfrågor är det snarast så att utbildningsministern vill visa att han har lika goda idéer för skolan som folkpartiet. Men är det inte snarast ett fattigdomsbevis hos regeringen?

Avliva myten om jätten Glufs-Glufs

Vänsterpartiet vill ha bort alla privata alternativ inom vård, skola och omsorg. Samtidigt påstår partiet att det värnar om småföretagarna och vill underlätta för anställda att äga sina arbetsplatser. Det går inte ihop. Alldeles särskilt inte när vänsterpartiet har profilerat sig som ett feministiskt parti som ska slåss, nästan bokstavligt, för kvinnor.

Det är nämligen just inom offentlig sektor som kvinnor har sin stora marknad som egenföretagare och i personalkooperativ. Då kan de göra karriär och styra och ställa i verksamheten utan påbud uppifrån, vilket visat sig ge alldeles utmärkt goda resultat för alla berörda parter.

I debatten använder motståndare till privata alternativ ofta uttryck som att det är fult att profitera på barn eller sjuka. Statsminister Göran Persson säger sig inte vilja ha vinstdrivande företag i vården. Det menar han nog inte, eftersom även vård i offentlig regi helst ska gå ihop och kunna betala löner till anställda samt investera i verksamheten. Riksdagen har ju faktiskt krävt att kommuner och landsting ska ha budgetar i balans. Det nämner dock inte Göran Persson i samma mening som han talar om vinstdrivande företag.

Nu kan emellertid han och alla andra som tror att stora, börsnoterade företag är alternativet andas ut. Tidningen Dagens Medicin har granskat konkurrensen mellan mindre och större företag i fem landsting och regioner där privatiseringen kommit längst inom primärvården. Det visar sig att jätten Glufs-Glufs inte är farligare än i sagan. De små, ofta personalägda, företagen kan konkurrera med de stora.

En fördel för små anbudsgivare är att de ofta har lokalkännedom och vet hur de ska rekrytera till tjänsterna. Därför är deras bud ofta konkurrenskraftiga. Av 102 privatiserade vårdcentraler som är med i undersökningen drivs 48 av mindre, personalägda företag utan anknytning till stora koncerner. Det största vårdföretaget är Praktikertjänst, ett producentkooperativ som driver 34 vårdcentraler. Personal med verksamhetsansvar är delägare i företaget.

Inte ens i Stockholms läns landsting dominerar de stora vårdföretagen, 20 av 42 privatiserade vårdcentraler drivs av mindre företag.

Därmed bör debatten om alternativen kunna hyfsas.

Mer läsning

Annons