Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allas välfärd är allas angelägenhet

Annons
TORSDAG 2 MAJ

Allas välfärd är allas angelägenhet

I ett socialdemokratiskt styrt Sverige kommer det aldrig att accepteras att människor sorteras bort eller inte får hjälp efter behov utan efter plånbokens storlek. Välfärden för alla är därför en angelägenhet för alla. Det var huvudbudskapet i Thomas Östros första maj-tal i Härnösand.



Tvåhundra socialdemokrater gick i tåget och närmare 300 åhörare väntande på torget i Härnösand för att lyssna till utbildnings- och skolministern Thomas Östros lägligt första maj-talande i ett av landets utbildningskunnigaste kommuner.

Det är inte tillräckligt. Det är långt i från tillräckligt.

Har första maj-firandet förlorat sina poänger? Och hänger det månne samman med att de makthavare som arbetarrörelsen vill påverka och ifrågasätta är företrädare för just arbetarrörelsen? Vilka politiskt engagerade samlas för att säga till sina egna att det är åt helvete med landet och världen och att prioriteringarna är fel?

Förmodligen fler än det samlas engagerade socialdemokrater för att gratulera makthavarna när landet med hjälp av den socialdemokratiska politiken har hämtat sig och makten använts för att göra vardagen för den stora gruppen svenskar bättre än på länge.

För det är i det ljuset vi får se första maj-firandet 2002.



Vi har gjort det! Den socialdemokratiska regeringen har sedan valet 1998 - då en nästintill enig press utdömde partiet som valets förlorare - prickat av uppfyllda vallöften från valrörelsen.

Maxtaxan, skolan, statsskuldsavbetalningarna, sysselsättningen, a-kassan, barnbidraget, kommunerna...

"Visst finns det en önskan om mer, men vi har visat att det går att få till stånd en ändring om vi jobbar tillsammans. Därför klarar vi oss från främlingsfientlighet.", menade Östros.



Tryggheten har blivit lite tryggare, och "vi vågar mer om vi känner tryggheten av välfärden", som Thomas Östros påpekade och citerade Erlander: "Staten ska vara stark så att människor slipper vara svaga".

Ett socialdemokratiskt samhälle vill nämligen inte begränsa människor, som borgerligheten gärna vill hävda. Det handlar om att ge människor tryggheten att pröva sina helt individuella vingar, med vetskapen att det aldrig betyder att de inte längre får plats i gemenskapen, i välfärdssamhället.



"Därför kommer vi aldrig acceptera högerns pengsystem varken inom skolan eller vården", framhöll Östros. "Visst kan det låta lockande med pengen i hand och få köpa vad man vill. Men vad händer i skolan om pengen inte räcker för att klara ditt barns behov? Vem vänder du dig till som förälder om ditt barns peng inte räcker? I dagens samhälle skapar vi gemensamt - föräldrar, skola och samhälle - bra förutsättningar för allas lärande. Med en skolpeng blir jag som förälder ensam. Det är uppenbart vad högern försöker göra, de försöker privatisera tanken om välfärd. Få oss att tro att välfärden inte är allas angelägenhet."



Det enda reella hotet som Östros kunde skönja från högern var just det att de inte presenterar gemensamma förslag och ställningstaganden:"När Bo Lundgren talar om skatter kommer Alf Svensson och säger "Nej, nej, prata inte om det nu, vi vinner inga val på skattesänkningar. När Maud Olofsson kritiserar den moderata skatteutjämningsoppositionen kommer Alf igen och säger: "Nej, nej, prata inte om det nu, då förlorar vi valet". Det samma säger Alf när moderaterna och centerpartisterna vill kritisera maxtaxan: "Nej, nej, prata inte om det nu, det går inte att vinna val på att säga att vi vill ta bort maxtaxan", samtidigt som Lars Leijonborg kommer på att det där med maxtaxa nog inte är så dumt ändå."



Problemet som Östros belyser är förstås att de potentiella högerväljarna lockas av ett borgerligt alternativ som inte finns.

Det samma gäller den begränsade uppslutningen till första maj-firandet. Kanske är det samhälle socialdemokraterna byggt upp för bra för att väcka kamplusten bland väljarna. Kanske krävs det fattigdom och nöd för att entusiasmera drömmar om ett bättre samhälle och en bättre värld? Har vi det så bra att soffan lockar mer än demonstrationstågen denna helgdag?



"Med välståndet håller utopierna på att dö bort." Den farhågan yttrade Ernst Wigforss under ett majtal för exakt 40 år sedan, för att i de efterföljande meningarna konstatera att så inte är fallet:

"Men det är svårt att tro att löntagaren skall glömma, att vad han vunnit det har han vunnit genom sammanhållning med kamraterna. Han kan inte gärna godkänna den meningen om välfärdsstaten, som nu inte sällan förs fram, att den skall trygga ett minimum av bärgning åt alla, men att vad därutöver är skall vinnas genom att var enskild eller var grupp slår sig fram i en obegränsad tävlan om standard, rikedom och makt. Den andan strider klart mot de idéer som både fackföreningsrörelse och socialdemokrati i sitt samhällsarbete söker följa."



Som Wigforss så självklart konstaterade för 40 år sedan, och som Thomas Östros så självklart konstaterade i går - det är tillsammans vi kan möta alla utmaningar framtiden vill utsätta oss för.

Tillsammans. För 100 år sedan, för 40 år sedan, i går och om ytterligare 10, 40 och 100 år. Visa den rörelse som håller för jämförelser!

Susanne Sjöstedt



Rädda alla helgdagar!

Riksdagen har bestämt att nationaldagen den sjätte juni ska bli helgdag.

Det är bra. Sverige behöver en sund patriotism manifesterad på ett folkligt sätt som motvikt till främlingsfientligheten. Att införa en ny helgdag kostar dock. Därför vill man nu ta bort en av de tretton helgdagar vi har.

Svenska folket har, under stor oenighet, i en SIFO-mätning förordat att första maj ska tas bort. En fjärdedel av de tillfrågade ser helst att det blir arbetarrörelsens dag som försvinner. Det kommer LO, socialdemokraterna och vänsterpartiet naturligtvis aldrig acceptera.

Riksdagsledamöterna ser hellre att det blir Annandag Pingst som får stryka på foten. För kyrkan är dock pingsten en viktig helg. Biskopen i Stockholm, Caroline Krook, ser för sin del hellre att man tar Kristi Himmelsfärdsdag.

Det är uppenbart att detta är en fråga som väcker starka känslor. Såväl de kristna som arbetarrörelsens värderingar har bred förankring i Sverige.

Så varför inte vara lite kreativ? Varför måste en helgdag offras? Vi har i Sverige en normalarbetstid om 40 timmar i veckan, det vill säga normalt åtta timmar om dagen. Om en dag blir helgdag rör det sig alltså om en förlust för arbetsgivaren om åtta timmar som måste arbetas in.

Varför inte låta arbetsmarknadens parter, eller de enskilda, lösa problemet om hur denna tid ska förläggas? En del kan arbeta en extra lördag, någon annan en extra timme i åtta dagar. Vi får med det förslaget både mer frihet att förlägga arbetstiden och räddar en helgdag!



Joakim Edhborg

Mer läsning

Annons