Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla mår bättre av lite fler frågor till statsministern

/
  • Utfrågningarna av premiärministern är högtidsstunder i det brittiska underhuset.

Sedan 2010 har riksdagens ledamöter riktat 17 interpellationer (skriftliga frågor) till statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Han har personligen inte besvarat en enda av dem. I stället har andra ministrar fått svara åt honom.

Annons

Nu behöver Reinfeldt förvisso inte direkt skämmas, för han är i gott sällskap med tidigare statsministrar. Tidningen Riksdag och Departement rapporterar i sitt senaste nummer (30/2013) att Göran Persson (S) under sin första mandatperiod inte besvarade en enda av de 64 interpellationer som riktades till honom medan han ryckte upp sig något och besvarade 6 av 57 under mandatperioden 2002-2006. Ingvar Carlsson (S) besvarade 3 av 16 under sina två år vid rodret sedan maktskiftet 1994. Bäst svarsfrekvens hade dock Carl Bildt (M) som besvarade drygt var tredje interpellation – 10 av 28 – under sin regeringstid 1991-1994.

Naturligtvis har statsministern ett fullspäckat schema och att svara på varenda tänkbar interpellation är möjligen inte görbart. En hög svarsfrekvens skulle dessutom med stor säkerhet resultera i än fler interpellationer då fler ledamöter skulle vilja visa upp sig i debatt med statsministern. Men som princip är det rimligt att riksdagens ledamöter har möjlighet att fråga ut statsministern.

En gång i månaden hålls statsministerns frågestund i riksdagen där ledamöterna kan ställa Fredrik Reinfeldt till svars. Kanske borde tid avsättas för detta varje vecka? I det brittiska underhuset – House of Commons – hålls varje onsdag en motsvarighet till statsministerns frågestund, PMQ (Prime Minister’s Questions), där premiärministern, för närvarande David Cameron, pressas av ledamöterna. Alla som har sett en brittisk parlamentsdebatt vet att det ofta går hett till. Och att det är avsevärt mycket mer underhållande än de knastertorra meningsutbytena i riksdagen.

Den före detta brittiske premiärministern Tony Blair vittnar i sina memoarer Mitt liv, min resa om hur han till en början mest tyckte att frågestunden var besvärande men att han lärde sig att älska denna veckovisa tradition. Han såg det som ett sätt att hålla sig uppdaterad om vad som är viktigt för ledamöterna och deras väljare runt om i landet.

Sett ur det perspektivet vore det välkommet med större möjligheter att ställa frågor till statsministern. Och att få svar på dem förstås. Då skulle till exempel Emil Källström (C) kunna fråga statsministern direkt hur han ser på infrastruktursatsningar här uppe eller Jasenko Omanovic (S) kunna höra hur regeringen ser på nedläggningen av Mittuniversitets campus i Härnösand.

I bästa fall skulle möjligheten att debattera direkt med statsminister också tvinga riksdagens ledamöter att vässa sin retoriska förmåga och sin debatteknik.

Då skulle frågestunderna kunna bli ett tillfälle för konstruktiva meningsutbyten, snarare än som i dag pliktskyldiga ordväxlingar som sällan resulterar i någonting.

Marcus Bohlin

Mer läsning

Annons