Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla är vi experter på svenskt bistånd

/
  • En text om bistånd kräver den obligatoriska bilden som ska illustrera

Ibland läser man en text eller hör någon självsäkert uttala "fakta" – och vill skrika "NEJ, DET DÄR ÄR JU INTE SANT! NU HITTAR DU JU BARA PÅ!"

Annons

"Trots alla biljarder som inte bara Sverige utan FN, EU och enskilda länder under alla år pumpat in i till exempel Afrika pekar kalla fakta fortfarande på en gränslös fattigdom och misär", slår Aftonbladets krönikör Elisabet Höglund fast i en text om den misslyckade biståndspolitiken (21/10).

På Sida, som för Sveriges regering och riksdag jobbar med just fattigdomsbekämpning, lär det ha varit ett skrikande utan dess like i måndags.

"Biljarder" i bistånd och allt man har att visa upp är "gränslös fattigdom och misär"?

Nej, Höglund har inte jättemycket på fötterna i sitt sågande av det svenska biståndet. Inte när det gäller summorna som gått till bistånd och definitivt inte när det gäller vad hon hävdar är uteblivna framgångar. Som bevis ger hon bland annat exemplet Afghanistan där barnadödligheten är 131 på tusen födda barn – trots många års svenskt bistånd!

Att allt typ är "lika illa" nu som innan Sverige började ge bistånd stämmer förstås inte alls – även om det ligger helt i linje med resultatet i en undersökning Sida tidigare gjort bland svenskar om hur de tror att levnadsförhållandena i andra länder är.

Svenskarna ser, precis som Höglund, inte alls otippat på läget i låginkomstländer med katastrofögon. Svält, hög barnadödlighet, analfabetism, dödliga sjukdomar är det enda budskap vi tar in. Bilder av utmärglade afrikanska barn i flyktingläger blir vår enda referenspunkt.

Andelen rätta svar på frågor om förväntade levnadslängder, om hur många som i ett specifikt land kan skriva och hur många barn man tror att en kvinna har i snitt är helt pinsamt låg, bara mellan fem och sju procent.

Och de som svarar fel har inte en mer optimistisk uppfattning om verkligheten, utan sitter i tanken fast i hur det var för flera decennier sedan.

Så klart det påverkar vår syn på hur (in)effektivt vi tycker svenskt bistånd är.

Att Utrikesdepartementet kan använda delar av biståndsbudgeten för att betala för både biståndsministerns lön och för att exempelvis hålla Sveriges ambassad på Island igång, ja då finns kanske legitima skäl att ifrågasätta att vi avsätter så mycket till biståndet.

Att en framstående svensk krönikör svepande sågar biståndet som hundratals miljoner – ja till och med "biljarder" - som försvinner i ett "svart hål" hjälper ju inte.

Tackolov plockade Sidas kommunikations kommunikationschef Joachim Beijmo igår sönder alla Höglunds bisarra påståenden i en replik.

"1000 miljarder är en biljon och 1000 biljoner är en biljard. För att komma upp i en biljard hade vi behövt hålla på i 1149 år, eller sedan år 864 (efter Kristus)", noterar Beijmo bland annat – men framhåller främst de rätt fantastiskt framgångar vi sett i världen de senaste decennierna.

Visst: en av sju lever fortfarande i fattigdom i världen. Men för mindre än 25 år sedan var det varannan. 50 procent.

Fler barn överlever, fler kvinnor överlever sin graviditet, fler barn går i skolan, fler lever längre.

Pengar som försvinner i ett svart hål, säger Höglund. Tackolov att inte hon har något med biståndspolitiken att göra.

Mer läsning

Annons