Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Älgjakten inte det stora jämställdhetsproblemet

/

Här om dagen meddelade Försäkringskassan att det är en myt att män tar ut föräldrapenning i samband med den pågående älgjakten.
Det har annars varit en populär uppfattning att pappor – och kanske en del mammor – utnyttjar delar av sin föräldraledighet till allt annat än att ägna sig åt sina barn; till exempel jaga älg.

Annons

Enligt Försäkringskassan finns det heller ingen statistik som tyder på att pappor använder föräldradagar för att få lite extra ledighet i samband med stora sportevenemang. Toppen! Det finns uppenbara fördelar med att pappor själva är ute och sparkar boll med sina barn snarare än att de sitter framför teven och tittar på när andra gör samma sak (fast då med avsevärt större finess).

Dessvärre bekräftar Försäkringskassans rapport också vad vi redan visste: Män tar bara ut en fjärdedel av alla föräldradagar. Kvinnor tar, följaktligen, ut tre fjärdedelar. Visst finns det variationer: Högutbildade tenderar att dela mer jämställt – eller mindre ojämställt beroende på perspektiv – jämfört med lågutbildade. Har kvinnan högre utbildning jämfört med mannen (och därmed sannolikt högre lön), så tycks det vara vanligare att dela föräldradagarna mer lika.

I grund och botten är emellertid kön viktigare än parternas ekonomi när det skeva uttaget av föräldradagar ska förklaras.

Man kan välja olika sätt att förhålla sig till detta. Vissa tycker säkert att det är bra att kvinnor bär huvudansvaret för barnen. Eller att det är familjerna som vill ha det på det här sättet och att det är deras eget val. Det senare är inte en orimlig ståndpunkt sett ur ett liberalt perspektiv.

Å andra sidan kan man också med fog påstå att det skeva uttaget av föräldradagar i världens mest jämlika land, faktiskt är ett uttryck för ojämlikhet. Problemet är inte mäns eventuella uttag av föräldradagar under älgjakten eller olympiska spel, utan att kvinnor missgynnas på alla plan. I arbetslivet, i politiken, inom idrotten, inom utbildningssektorn och i föreningslivet. Det finns ytterst få områden i samhället där kvinnor har bättre möjligheter jämfört med män.

Att det ser ut så här är ingens fel. Eller om man så vill: Det är allas fel.

Vi lever i ett land som ser ut som det gör, av tradition och ett antal politiska beslut, kryddat med en och annan fördom om tingens ordning. Därtill ska det tillstås att många kvinnor, av fullt förståeliga skäl, vill vara hemma länge med sina barn.

Men, det går att bygga ett samhälle som skapar större rättvisa mellan könen.

Det börjar i det lilla. Till exempel genom att fundera över uttaget av föräldradagar och dess betydelse för den enskilde individen. Att fråga sig vem som kommer att gynnas respektive missgynnas i karriären, lönemässigt eller när det är dags för pension, av att vara den som dragit det tyngsta lasset hemma när barnen var små.

Det ska inte förnekas att de som tillbringar den större delen med sina barn i någon mån är vinnare känslomässigt och socialt. Men det är knappast skäl nog att applådera förhållandet att det skapar ekonomiska orättvisor och att det underblåser ett system där kvinnors betydelse konsekvent undervärderas.

Det är inte hugget i sten att samhället ska se ut på det viset. Men det förutsätter förstås att man (män) vågar acceptera att orättvisorna finns och är beredd att göra någonting åt dem.

Mer läsning

Annons