Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi är faktiskt så här olika

Annons
Vi är faktiskt så här olika

En del av oss människor kan inte ens tänka sig att ta/stjäla något från någon annan. Och så finns det dem som tycker, att det är det häftigaste, smartaste och mest njutbara som finns.

En del anser det som ovärdigt och omänskligt att trakassera och uppföra sig illa mot någon annan. Och så finns det sådana, som inte ens marker att de gör det.

En del saknar helt illvilja och en del för en kamp för att hålla den borta. Medan en del anser, att de har rätt att leva ut sina inre behov, så fort den känslan kommer av någon anledning.

En del förstår inte att det kan vara något som helst nöje med att ljuga. De brukar säga, att de har för dåligt minne för det. Sedan finns det dem som har lögnen som livsstil.

En del kan inte tänka sig att själva ha makt över andra. De vill leva tillsammans med en självständig medmänniska, och inte någon som de bestämmer över. Och motsatsen läser vi varje dag om i massmedia.

Empatiförmåga har många människor och en del går fram i tillvaron som tanks.

Var jag rättvis nu eller gjorde jag fel, analyserar många av oss sig själva. Och så finns dem som anser att rättvisan gäller bara dem själva.

De flesta av oss är väl på olika skalor mellan de här ytterligheterna. Har vi förmågor till att inse de här lägesvarianterna, eller dömer vi andra efter våra egna förmågor och läggning? Du är oärligare än jag, men kan du inse det, och inte döma mig efter dig själv, till exempel?

Det som är hänsyn hos någon, tolkar du det då som brist på framåtanda och oförmåga att ta för sig?

Vanlig anständig artighet som att flytta sig ur vägen, så att ni båda ryms, tolkar du det som en form av feghet?

Tjatig tant

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons