Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges nya flyktingpolitik – ett svek mot alla skyddsbehövande

/
  • På tisdagen genomfördes en manifestation i samband med att riksdagen tog ställning till en ny lag om bland annat tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd. Protesterna till trots röstades den nya flyktingpolitiken igenom.

Annons

Ibland räcker orden inte till. Ibland sviker rösten en. Och ibland räcker det med tystnad, en talande tystnad, för att manifestera sin besvikelse.

Över det rådande läget, över den politiska utvecklingen i Sverige, över att en humanitär stormakt valde att anta en inhuman lag som försvårar etablering och integration för människor, som är i största behov av skydd.

Idag är en sådan dag, då ord inte räcker till.

Den 21 juni 2016 är en dag som kommer att skrivas ned i kommande generationers historieböcker. Det var den dag då riksdagen röstade igenom en strängare asyllagstiftning.

Den nya asyllagstiftningen som röstades igenom är en av de hårdaste i Europa och har kritiserats av varje remissinstans som ombetts att lämna ett utlåtande.

Flyktingar som flytt undan krig kommer inte att kunna få hit sina familjemedlemmar som finns kvar i de krigsdrabbade områdena eller i flyktinglägren. Familjer kommer att splittras. Mammor, pappor och barn.

■■ För fler insändare, klicka här.

Flera gånger slår tanken mig, hur mycket enklare det skulle vara att förstå sig på omvärlden om man inte kände sig förråd. Ni vet, ord som solidaritet, jämlikhet och feminism. Det är vackra ord, med väldigt djup innebörd, såväl historiskt som socioekonomiskt.

Riksdagsledamöterna som röstade igenom asyllagstiftningen i riksdagen använder dessa ord konsekvent. Står den nya lagen upp för solidaritet, jämlikhet och feminism?

Nu röstar dessa ledamöter för en lag där familjer skiljs åt, där familjer splittras och vandrar vägar till världens olika hörn eller hålls kvar under ruiner och bombnedslag.

Den starka gemenskapen om att vi står upp för alla människors lika värde och deras rätt att söka skydd har nu nått sin ände.

Kanske glömde riksdagen att människor som flyr undan krig gör det med sitt och sin familjs liv på spel? Att de är tvungna att ge sig av, fly och aldrig mer återvända? Att även dessa människor hade ett liv uppbyggt, men som raserats?

Ibland räcker orden inte till. En dag, hundratals mil ifrån varandra. Under samma himmel. Två landstycken, delade av en illusorisk gräns, skiljs familjer ifrån varandra.

Det är ett svek. Ett svek för alla som har kämpat och som fortfarande kämpar.

Och nästa gång vi bemöts av nyheter om att fler människor fallit offer för havets vågor i nödens flykt kommer det att uppenbara sig att många hade kunnat, men inte ville, befria dem från denna fara.

Darin Muhieddine

■■ Läs och kommentera insändare på Ordet fritts Facebooksida .

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons