Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samhällsdebattör: En storregion blir mer demokratisk och mindre centralstyrd

/
  • Indelningskommitténs Barbro Holmberg och Kent Johansson.

Annons

Under torsdagseftermiddagen 30 juni lämnar Indelningskommitténs Barbro Holmberg och Kent Johansson sitt delbetänkande till civilminister Ardalan Shekarabi (S) med förslag på nya stora regioner i landet.

En storregion kommer att ge bättre möjligheter till en mer likvärdig demokrati för samtliga medborgare inom regionen än vad nuvarande län/landsting/region ger.

Medborgare i glesbefolkade delar av regionen har därmed större möjlighet att påverka besluten via sina representanter i fullmäktige. Genom detta ökar även möjligheten till mindre centralisering och mera decentralisering av regionala verksamheter och organisation. Nuvarande trend är att i princip allt koncentreras till centralorterna.

I nära nog all samhällsutveckling koncentreras befolkning och verksamheter till centralorter. Det finns naturligtvis rationella, sociala och kommunikativa skäl för detta, men med en storregion blir den demokratiska förmågan att påverka starkare bland glesbygdens medborgare i jämförelse med centralort och nutidens län/landsting.

■■ För fler insändare, klicka här.

Med dagens län/landsting/region är det i princip omöjligt för glesbygdens medborgare i egenskap av minoritet att påverka utfallet av ett beslut i fullmäktige.

Bland befolkning och politiker som är mot storregion råder det dessutom missuppfattningar i fråga och argumentation, när de hävdar att en storregion leder till mer centralisering och mindre demokrativärde. Det är att missförstå.

Dock kan man hävda att i nuvarande struktur med 21 län/landsting har centralorterna ( till exempelvis för Norrland, Umeå, Östersund, Luleå) och centraliseringen dominerat och gynnats.

I en framtida storregion blir inte enskilda centralorters representanter i lika stor utsträckning som med dagens län/landsting, i majoritet vid beslut fattade av fullmäktige. Det innebär att det inte blir lika enkelt att driva en centraliseringspolitik i fullmäktige till förmån för centralort.

Glesbydsbefolknings representanter får med andra ord en bättre möjlighet att påverka utfallet i varje beslutsituation. Genom samverkan ökar dessutom möjligheterna. 

Håkan Andersson (C), en politiker från Västerbotten beskriver tydligt demokrati- och centraliserings- aspekten med centralorten UMEÅ som exempel.

Jag citerar ett inlägg han skrev till en debattartikel från Norra Västerbotten.

"I dagens Västerbotten bor 57 procent av befolkningen i Umeå med kranskommuner. Kranskommuner som har pendlingsavstånd till Umeå. Dessa 57 procent kan alltså bestämma att (nästan) allt ska hamna i Umeå. De flesta i inlandet har en naturlig koppling till Umeå och föredrar att det som hamnar vid kusten hamnar i Umeå. I Västerbotten står Skellefteå på den förlorande sidan. 

I en storregion finns inget entydigt centra. Umeå med kranskommuner blir det största centrat, men de har bara 23 procent av befolkningen. Det ger oss större möjlighet till påverkan. Min röst blir lika mycket värt som andras röster!"

Jerry Nilsson

Skribent, samhällsdebattör

■■ Läs och kommentera insändare på Ordet fritts Facebooksida .

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons