Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man börjar i fel ände

Annons

Angående artikeln "Samarbete ska minska antalet självmord" ÖA 1/12.

Visst kan samarbetet vara bra, men varför satsar man inte på att fånga upp dessa som mår så fruktansvärt dåligt tidigare!? Det känns som att det är att börja i fel ände... Har själv mått väldigt dåligt i perioder pga flera olika anledningar, när jag väl sökt hjälp (vilket kan vara oerhört svårt) så har jag oftast inte blivit hjälpt (tex en så enkel sak som en professionell samtalskontakt). Inte förrän jag har försökt att ta livet av mig och hamnat på sjukhuset har jag helt plötsligt fått någon sorts hjälp, som landstinget dessutom vill ska avslutas så fort som möjligt.

Senast jag sökte hjälp, vilket jag klarade av denna gång innan jag försökt ta livet av mig, hände det inte mycket. Jag bad min husläkare om en samtalskontakt, denne skulle skicka en remiss till psykiatrin men jag har fortfarande inte hört något. Och det är över ett halvår sedan, ska det verkligen behöva ta sådan lång tid! Nu har jag tack och lov haft en sambo som tagit ett stort ansvar, som gjort så gott han kunnat och visst jag lever (sen hur jag mått, det kan diskuteras). Men det är inte alltid det går så bra!

Observera att man inte kan gå på "att den som pratar om självmord inte kommer att försöka", att prata om det kan vara ett sätt för att få den hjälp som man behöver och inte kan be om (kanske för att man inte ens vet vad man behöver för hjälp).

Therese

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons