Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Julen - inte bra för alla

Annons

Vi i den s k rika världen skyr överlag inga medel för att skona eller göra plånböckerna än tjockare. I teve visas bilder från u-länder där arbetsvillkoren helt enkelt är omänskliga till förmån för västvärldens börser. Vi har sett det i reportage från flera länder. Det avskyr ett rättsmedvetet tänkande att folk (mest kvinnor) utsätts för en sån förnedring som sker, sånt omänskligt lidande, sån vedervärdig nedvärdering av människor. Och det är bl a vi svenskar som frågar efter och köper produkter från länder där timlönen i bästa fall ligger på skamliga runt 3 kronor. Där inga sjukdomar eller frånvaro från arbetet (slavlägren) tolereras, inga semestrar, där självmord begås dagligen p g a vidrigt omänskliga arbets- och boendeförhållanden.

Näst efter vatten är te världens vanligaste dryck och kom till Europa på 1600-talet. Men teets historia kan spåras tillbaka till 600-talet. Likväl är arbetsförhållandena än i dag olidliga för de som skördar tebladen. Detta visades nyligen i ett starkt teve-reportage från Kina där teplockarna tvingas ut på teplantagen med en stor korg på ryggen att samla upp tebladen i. Om inte beordrat kilotal blad plockas blir det ingen lön och därtill sparken. Vad får oss att tolerera det omänskliga lidande dessa utsätts för? Vad driver uppköparna som fördrar detta vidriga hantverk? Jo, naturligtvis penningen. Motivera det inte med, att dessa stackars människor ändå har det bättre än utan arbete. Ett motiv som inte håller. De kan få det bra ändå om vi bara släppte efter på vår girighet. Om de rika nationerna ville annorlunda. Det kändes obehagligt att lägga tepåsen i koppen efter det reportaget.

De stackars kvinnor som syr klänningar eller arbetshandskar i fabriker i t ex Indien har det lika eländigt ur alla sociala och ekonomiska synvinklar. Inga som helst rättigheter utan underställda arbetsgivarnas krav i omänskliga miljöer. Kläderna som sys går till lågpriskedjorna i bl a Sverige. Framställningen för en klänning betingar ca drygt 2 kronor pr st och säljs här i landet under 100-lappen. Att dessa lågprisaffärer årligen går med miljardvinster tycks vara helt som det ska vara. Svenskar köper alltså dessa plagg som framställts under slavliknande förhållanden. Sverige bidrog ju till detta under textilkrisen när alla symaskiner tystnade och flyttades till s k lågprisländer. Vi bidrar till att tusentals människor i t ex Indien lever ett liv, ovärdigt människor genom att köpa dessa plagg. Men vi borde starkt besinna oss innan en lågprisprodukt hamnar i kassen.

Vi firar jul med julgranar och på stan står dessa tätt. Men julen blir ingen bra jul för mången!

Gunnar Fredriksson

i Bonässund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons