Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Har vi råd med en dator till varje elev?

Annons

Som ett smatterband  lät det när Bildningsnämndens ordförande, Birgith Olsson Johansson, i Örnsköldsviks kommun valet 2010, under pompa och ståt, helt ogenomtänkt och helt utan kostnadskalkyler, utlovade en dator till varje elev i kommunens skolor från och med årskurs 7.

Nu, två år senare, har "smatterbandsröken" lagts sig och verkligheten visat sig.

Idag står hon där och känner besvikelse över att målet inte har uppnåtts.

Röken har skingrats för vindarna och kvar av utfästelsen återstår endast små spridda pappersflisor. Brända lite här och där i hörnen.

Frågan vi kommunmedborgare ställer oss är, vem gav ordföranden mandat att ge sig in i denna för kommunen och skolan så kostsamma utfästelse med tanke på att det är skattebetalarnas pengar som skall stå kostnaderna. Inte bara i dag utan för många år framgent.

Idag äger mer eller mindre samtliga elever i grundskola och gymnasiet egna bärbara datorer. Privata datorer inköpta för egna sparade pengar eller av föräldrar. I alla hem finns datorer av skiftande kvalite.

Datorer är ett suveränt arbetsverktyg, vilket de flesta har insett. Så, visa mig den elev eller hem som saknar egna datorer.

På skolfronten är det sämre ställt, det vet alla. En annan sak vet vi också. Skoldatorer kommer att skapa problem. Ekonomiska problem. Personliga problem i form av skadegörelse och stölder av datorer. Polisanmälningar och ändlösa timmar av meningslösa utredningar.

Åter till saken. En dator till varje elev. För det första, hur sker upphandlingen av datorer? Förmodligen via hyra eller leasing från leasingbolag.

Vad som visat sig hittills, så sker i nio av tio fall hyra/leasing som betalningsmodell eftersom det lämpar sig bäst för denna typ av utrustning och tidsperiod. Datorer åldras som bekant snabbt.

Så uppstår problemet i restvärdet, det vill säga det pris som leasingbolaget förväntar sig kunna sälja datorn vidare för när den återlämnats.

Ett högt restvärde ger lägre månadskostnad och tvärtom. Tidigare erfarenhet har visat, att när skolorna upphandlar datorer går man oftast på lägsta månadskostnaden utan att ta hänsyn till vilket restvärde som satts av leasingbolaget.

Därmed tar man en stor risk eftersom leasingbolaget räknar med att få tillbaka utrustningen i ett skick som motsvarar normal användning i skolmiljö.

Uppgift från ett av de större lesinbolagen, 3Step IT AB, visar efter genomgång av vårens återlämning av datorer, så är så mycket som 60 procent av den utrustning som lämnats tillbaka så skadade att efterfaktureringar måste ske. Exempel på vanliga skador är inristade namn och symboler i höljet, klistermärken, saknade tangenter, trasiga bildskärmar, sönderbrutna låsanordningar,etc. Av detta kommer nu efterfaktureringar på hundratusentals kronor till kommunerna.

Är detta vad vi skattebetalare i Örnsköldsvik också har att vänta oss? Med påföljande nedskärningar av pengar till läromedel och personal, nedläggning av skolor i landsorten och överfyllda klassrum i tätorterna. Allt för att kunna finansera vallöften sagda utan större eftertanke på att det även kommer en verklighet efter valdagen.

Har vi skattebetalare råd med sånt här, eller kommer Örnsköldsviks kommun att välja annan modell för att tillgodose eleverna Bildningsnämndsordförandens utfästelse i samband med valet 2010?

Kommer Örnsköldsviks kommun välja en modell där eleverna i full utsträckning själva är betalningsansvariga om utrustningen inte lämnas tillbaka i skick som motsvarar normalt slitage?

Förklara gärna för oss skattebetalare hur Örnsköldsviks kommun skall finansiera denna för skolorna så kostsamma affär.

Harald Öberg

Örnsköldsvik

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons