Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från Fornhemmet till Ödbergska

I dag gratulerar jag Ödbergska till framgångarna. Men det bör understrykas att räddningen av Fornhemmet från försäljning, tillkom med 800 ortbors namn i berättarcaféets regi.

Annons

I ÖA den 9/11 finns ett stort uppslag om Ödbergska gården. I artikeln fungerar enbart Göte Nordmar som talesman för Johan Ödbergs gård och Fornhemmet som flyttades och blev museum en tid.

Emellertid har namnuppgifter etcetera av betydelse inte fått vara med. Till exempel gick det inte så lätt att få gården överlåten från kommunen som artikeln gör gällande i intervjun. Dessutom fanns en rad frågetecken innan ett övertagande kunde ske. Så här gick det till:

Undertecknad och Studieförbundet Vuxenskolan med verksamhetschef Viviann Andersson beslöt på försök starta berättarcaféer i stan som kom att anordnas i Fornhemmet.

De första kvällarna höll huset nära nog att sprängas av folk. Så småningom dök rykten upp om att kommunen hade planer på att sälja gården. Ett uppror bröt ut och det beslutades om en namninsamling för gårdens bevarande i kommunal ägo. Kommunens planer hade aldrig kommit i svang om inte berättarcaféet förlagts till Fornhemmet.

Med 800 namn i näven fick jag och studierektor Hans Wiberg, Göte Nordmar, vars kulturintresse jag kände och några till företräde hos Elvy Söderström. Nordmar hade begärt att slippa bli föredragande. Jag föredrog ärendet och namninsamlingen. I detta läge gällde inget annat än att det kommunala ägandet av fornhemmet skulle bestå för kulturella ändamål. Ett föreningsägande ansågs omöjligt av ekonomiska skäl. Hans Wiberg gjorde därefter en insats av betydelse genom att skriva en bok och ge föredrag om Johan Ödbergs betydelse för bygden, vars historia blev ny för många.

Efter flera turer kom så beskedet att gården skulle skänkas bort om en förening kunde övertaga. I och med detta blev kommunen skyldig att lämna föreningsbidrag, vilket inte gladde kommunalrådet. Detta ordnades upp efter en tid. Personligen tyckte jag, att gården skulle ägas av kommunen men upplåtas för verksamheter av olika slag. Ingen inspektion av huset hade skett och vid ett besök i källaren tvivlade jag än mera på att en nybildad förening, utan kapital, skulle klara reparationer och gårdens drift i fortsättningen.

Vid ett kommande styrelsemöte avsade jag mig ledamotskap. Göte Nordmar var då ordförande.

I dag gratulerar jag Ödbergska till framgångarna. Men det bör understrykas att räddningen av Fornhemmet från försäljning, tillkom med 800 ortbors namn i berättarcaféets regi, SV:s Viviann Andersson, Hans Wiberg och undertecknad.

Gunnar Fredriksson

i Bonässund

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons