Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

FN:s klimatmöten räcker inte

/

Annons

I Doha samlades världens miljöministrar åter för att enas kring ett klimatavtal. Men det avtal de enades om, en förlängning av Kyotoprotokollet, omfattar endast 15 procent av världens utsläpp och bidrar inte till några utsläppsminskningar utöver vad som redan utlovats av EU och några få andra.

I diskussionerna kring ett framtida avtal som ska innefatta alla världens länder gjordes inga egentliga framsteg. Enigheten sträckte sig till att fokusera arbetet ytterligare under 2013. Avtalet ska vara klart 2015, och fram till dess kommer uppmärksamheten och det politiska trycket att öka. Inte minst när den internationella forskarpanelen IPCC kommer med sin nya rapport nästa höst. Men vis av erfarenheten från Köpenhamn och årets möte är det långt ifrån säkert att det blir något avtal 2015. Därför är det viktigt att FN-processen understöds och kompletteras, främst av tre skäl.

För det första: Även om det blir ett avtal 2015 träder det inte i kraft förrän 2020. Forskningen visar att utsläppskurvan behöver vända nedåt innan dess. Därför behövs olika initiativ bland de länder som redan nu vill minska utsläppen. Exempel på sådant är att länka samman utsläppsmarknader såsom EU och Australien utlovat, eller initiativet från bl.a. Sverige och USA för att minska utsläppen av kortlivade växthusgaser.

För det andra: Blir det inget avtal 2015, måste det finnas något att falla tillbaka på. 2009 lades allt fokus på att nå Det stora avtalet i Köpenhamn. När det inte lyckades under några få dagar blev besvikelsen bottenlös och det internationella klimatarbetet paralyserades. Klimatpolitiken kan inte stå och falla med 194 länders möjlighet att komma överens.

För det tredje: Det absolut viktigaste är att få till stånd en överenskommelse mellan världens stora utsläppsländer. En sådan faller inte ner från himlen vid ett FN-möte, utan är ett resultat av att bland andra Kina och USA kommit överens i ett mindre forum med annorlunda dynamik än i ett rum med 194 länder. Där kan de fokusera på utsläppsminskningar, istället för att behöva grotta ner sig i alla de detaljer som gör att nuvarande förhandlingar är i det närmaste oöverskådliga även för förhandlarna själva.

Initiativ utanför FN ses av somliga som ett hot mot FN-processen. Men det viktiga är inte att rädda en process, utan att hitta en lösning, oavsett var. Vi har under lång tid satt vårt hopp till att FN-processen ska leverera. I Doha blev det återigen uppenbart att den för närvarande inte är i stånd till att leverera annat än små framsteg, trots att det behövs jättekliv. För en rimlig chans att nå ett avtal 2015 måste FN-förhandlingarna kompletteras med initiativ och diskussioner som ger omedelbar effekt och samtidigt för länderna närmare en överenskommelse. Vi har inte tid att inte pröva alla tänkbara alternativ.

Daniel Engström Stenson och Jakop Dalunde, tankesmedjan FORES

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons