Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fel att uppmana elever att debattera homosexuellas rätt att adoptera

"Man låter elever öppet tycka till om särskilda grupper av människor och deras rättigheter, vilket normaliserar en hierarki där heterosexuella står över HBTQ-personer",skriver Mina Levin Swanepoel.

Annons

I kursen Engelska 6 har jag fått i uppgift att skriva en argumenterande uppsats på ett av fem givna ämnen. Ett av ämnena som ges är Homosexuals, närmare bestämt om det är rätt eller fel att homosexuella par får adoptera barn. Detta är något jag reagerar starkt på. Den svenska skolan ska enligt lag verka för att dess elever ska få en människosyn där alla människor har samma värde, rättigheter och skyldigheter oavsett bland annat sexualitet. Det innebär även att de kan bli lika bra föräldrar oavsett deras sexuella läggning. Enligt Diskrimineringslagen 3 kap 14§ ska skolan och dess huvudman dessutom bedriva ett aktivt arbete med fokus på att främja lika rättigheter och alltid motverka diskriminering. Man ska inte låta barn uppleva hur det är att skolan uppmanar klasskamraterna att ta debatten mot ens personliga egenvärde, utan snarare arbeta för acceptans för att samkönad adoption ska falla inom samhällsnormen. Därför är detta en opassande diskussionsfråga för gymnasieelever. 

Kärnfamiljen garanterar aldrig trygghet och optimala förhållanden för barnet, för man kan vara en dålig människa oberoende av sin sexualitet. (Faktum är att adoptivföräldrar alltid utreds, det vill säga deras lämplighet som föräldrar kontrolleras, vilket statistiskt sett i större utsträckning garanterar bra förhållanden för barnet om det är adopterat till homosexuella vårdnadshavare än lever med sina biologiska föräldrar.) I Sverige har staten efter studier, vilka påvisat att kärnfamiljen inte är avgörande för barnets välmående, gjort det möjligt för homosexuella att adoptera enligt Föräldrabalken 4 kap sedan år 2003. Det är alltså lagligt för homosexuella att adoptera, och har för övrigt varit det i över tio år, vilket ger en god grund till att detta definitivt bör vara en ickefråga i skolsammanhang.  

Att lyfta denna fråga pekar på att normen är att heterosexuella par adopterar (vilket aldrig skulle ifrågasättas) vilket går emot läroplanen i och med att det pekar ut skillnader baserade på individers sexualitet snarare än suddar ut dem. Ur ett maktperspektiv är detta problematiskt då man låter elever öppet tycka till om särskilda grupper av människor och deras rättigheter vilket normaliserar en hierarki där heterosexuella står över HBTQ-personer. Detta skulle möjligen kunna undvikas i en diskussion där samtliga som uttalar sig själva är HBTQ-personer, men är oundvikligt när en grupps rättigheter lyfts fram för debatt av individer som både är opåverkade av konsekvenserna samt inte ordentligt insatta i ämnet i fråga. Istället förminskar det genast minoritetsgruppen man diskuterar runt. 

Förutom det att uppmana till debatten strider mot Sollefteå gymnasiums likabehandlingsplan, så underlättar det inte för unga homosexuella på något sätt, i att våga stå upp för sin sexualitet, att man låter klasskompisar föra fram argument till varför de inte bör ha samma rättigheter som alla andra. Skolan har i uppgift att förebygga kränkningar baserat på sexualitet och därför bör inte frågeställningen som eleverna ges ("Ska homosexuella ha rätt att adoptera?") vara av sådan art att den i sig själv är en kränkning. 

Varför ska vi behöva argumentera om huruvida människor med en viss sexualitet lämpar sig som föräldrar, när vi aldrig skulle diskutera om exempelvis nazister eller homofober gör det? Vi skulle aldrig ombes argumentera för eller emot att rasifierade ska få chans att bli föräldrar, det vore rasistiskt och acceptansen är självklar, men att be oss göra detsamma med homosexuella går bra trots att även de har lagen på sin sida. Det är för att frågan är aktuell nu! Kriget mot apartheid var aktuellt på 1950-talet, i dag kan de flesta enas om att man oavsett hudfärg ska ha samma rättigheter. Homosexualitet togs bort från världshälsoorganisations lista över mentalsjukdomar så sent som år 1990 och räknas än i dag som en sjukdom i många delar av världen, frågan är infekterad och självklart har inte samma normalitet inför detta infunnit sig i samhället ännu. Men att det ska göra det så snart som möjligt är definitivt inget skolan bör motverka. Vill man tvunget ha med ett kontroversiellt ämne för diskussion så finns det en rad andra som är aktuella just nu, utan att de för den delen kan upplevas som kränkande baserat på diskrimineringsgrunderna. Ett exempel är att argumentera för och emot dödstraff – ett ämne som behandlar människans värde och integritet utan att peka ut någon minoritet.  

Man kan säga att uppgiften endast handlar om att vi ska lära oss argumentera, men då hade man fortfarande kunnat välja betydligt lämpligare ämnen. Man kan även hävda att det är en fråga om det adopterade barnets välmående och inget annat, att en människans värde inte sitter i hens adoptionsrätt, men eftersom det redan fastslås i lagen att homosexuella blir lika bra föräldrar som någon annan och alltså är vetenskapligt bevisat att det inte är skillnad på heterosexuellt och homosexuellt föräldraskap, är det diskriminerande att man i skolan gör skillnad på dessa. Det är inte att främja lika rättigheter för fem öre. Detta är dessutom inte bara en fråga om huruvida homosexuellt föräldraskap är lämpligt, utan en fråga om könsskillnader: kan två mammor uppfostra ett barn? Är två pappor skadligt? Tillför det ena könet något det andra inte kan? I ett samhälle som verkar för att sudda ut de stereotypa könsrollerna är det destruktivt att i rak motsats uppmana elever att ta fasta på skillnaderna mellan dessa. Majoriteten av de slutsatser de elever som argumenterar mot ämnet kan dra kommer att vara könsdiskriminerande. Också detta strider mot skolans uppgift att främja likabehandling eftersom även kön är en diskrimineringsgrund.  

Utanför skolan ska ingen hindras att ta upp detta ämne till diskussion. Vi har yttrandefrihet i Sverige och individers egna åsikter måste inte vara synonyma med de rådande lagarna. Men, skolan ska verka mot diskriminering och för allas lika rättigheter i enlighet med lagen. Om den svenska skolan ska vara en normkritisk skola vars elever ska lära sig att det mänskliga värdet är detsamma opåverkat av de skillnader som utgör diskrimineringsgrunderna, bör skolan inte diskriminera elever som tillhör en minoritet genom att låta övriga diskutera huruvida dessa ska ha samma rättigheter som resten av gruppen. Särskilt inte när det för det första redan är lagstadgat att de ska det samt att gruppen för det andra redan befinner sig i en utsatt situation i och med deras unga ålder och det klimat som råder i dag i HBTQ-frågor. Det finns ingen anledning att ta upp frågan i skolan och heller inga hållbara argument till varför det överhuvudtaget skulle vara okej att uppmana till att göra det. Tack för mig.

Mina Levin Swanepoel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons