Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Får vi lärare ligga som vi bäddar?

Annons

Hösten har präglats av åsikter kring lärares löner, och kring Mittuniversitetets vara eller icke vara i Härnösand. Nyligen skrev en grupp forskare vid Mittuniversitetet också om behovet av skolförbättringar i vår region. Jag håller med gruppen om att samhällsstrukturen på olika sätt spelar in, men tror samtidigt att lärarnas attityd till sitt jobb har en viss betydelse.

Löneutvecklingen för oss lärare inte är optimal; efter sju års högskolestudier har jag en lön som motsvarar en industriarbetares (Institutet för privatekonomi, Swedbank). Dessutom ska jag betala av 2 000 kronor i månaden på studielånet. Det känns skevt.

Det går att uppgivet stirra sig blinda på detta, men vore det inte bättre att vi lärare med en försiktig optimism blickar framåt och ställer oss frågan: Hur kan vi själva medverka till att höja yrkets status?

Ett sätt är enligt mig att bli mer synliga i den debatt som förs i samhället – och då inte bara när en skolnedläggning kommer på tapeten. Många lärare är försiktiga med att agera i det offentliga rummet och inskränker sig till att uttrycka åsikter i fikarummet.

Vi får inte glömma att vi bor och arbetar i Härnösand, en stad med stolta utbildningstraditioner och ett relativt brett utbud för den som är intresserad av språk och humaniora. I mina ögon torde lärare i svenska och samhällsorienterande ämnen, tillhöra denna kategori. Isolerade faktakunskaper leder inte till att man blir en bra lärare, men de flesta kan nog hålla med om att en lärare som är påläst och engagerad lättare når fram till sina elever.

Regelbundet anordnas föreläsningar för allmänheten i vår stad. Jag och en kollega lyckades under en vecka bevista fyra stycken; en på Länsmuséet, en på Sambiblioteket, en på Mittuniversitetet och en på IOGT-NTO. Med ett fåtal undantag lyste lärarna med sin frånvaro – och då handlade ändå en av föreläsningarna om August Strindberg – varje svensklärares hat- eller älsklingsobjekt! Jag är inte ute efter att misskreditera någon enskild person. Det vore snarast ohållbart om alla svensklärare dök upp så fort det vankades en föreläsning av eller om en känd författare. Men några fler borde väl komma?

Varför kommer då inte lärarna, handlar det om tidsbrist? I viss mån är det naturligtvis så, men jag tror att det också handlar om inställning och om prioritering. Jag jobbar heltid, har två barn, är engagerad i flera ideella föreningar och idrottar tre gånger i veckan. Och faktum kvarstår: Ska vi lärare kunna hävda oss lönemässigt tror jag att vi måste kunna ta ansvar för att förkovra oss såväl didaktiskt som i våra undervisningsämnen!

Det finns annan fortbildning än lokala föreläsningar att tillgå, det inser jag också. Det går till exempel att läsa sig till en hel del hemma på kammaren, delta i en bokcirkel, eller se dokumentärer på TV. Somliga lärare bedriver universitetsstudier på sin fritid, vilket i sanning är berömvärt. Allt fler lärare – med viss reservation för exempelvis idrottslärare och musiklärare - tycks dock dra en skarp gräns mellan sitt yrkesliv och sitt privatliv. För mig rimmar detta illa.

. Runtom i samhället lever många i villfarelsen att vi lärare jobbar 35 timmar i veckan och sedan latar oss under orimligt långa sommarlov. En möjlighet att mildra denna missuppfattning är att som lärare göra sig synlig utanför skolmiljön, exempelvis vid en föreläsning, och att se detta som en investering istället för en uppoffring. Det handlar om att skapa en attityd där det är intressant och värdefullt att ta ansvar för sin egen fortbildning, något som i slutändan kommer eleverna till gagn.

Återupprättandet av läraryrkets status går inte enbart genom fackliga förhandlingar. Det duger inte att vi fjättrar oss vid klagomuren och gråter bittra tårar över klena lönepåslag och ökade administrativa bördor. Detta får oss snarast att framstå som kverulanter i andras ögon. Nej, återupprättandet av läraryrkets status kräver också ett individuellt ansvarstagande. Det ansvarstagandet kan variera från person till person, men får inte kompromissas bort. Skäms inte för att du är lärare – var stolt!

Daniel Lång, Lärare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons