Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagens skola skapades i 60-talets samhälle

Annons


Larmrapporter duggar tätt om svåra missförhållanden i svenska skolor. Misshandel av lärare, anstiftan till mordbrand hemma hos en rektor, ett gäng med maffiafasoner som styr och ställer i en skola i Malmö. Och så förstås, det gamla vanliga: allsköns mobbning psykisk, fysisk, sexuell. Allt fler manar till upprustning av normer, föräldraengagemang, vuxennärvaro.

Vad hände med den storslagna, humana, jämlika och värdeneutrala skola, som skulle ge alla barn den bästa tänkbara start i livet? I en anda av sällsam förbrödring skulle lärare, elever och föräldrar hjälpas åt. demokratiskt resonera sig fram och bli överens. En skola närmare Paradiset skulle knappast stå att finna. Men någon slags orm ringlade sig in i idyllen och omintetgjorde det mesta.

"Barn kan inte det här med samlevnad längre", sade en lärare för en del år sedan. En klar förändring av detta förhållande i skolan märktes i början av 80-talet och problemen har sedan dess blivit större och svårare.

Var, när och av vem lär sig barn samlevnad idag? Den lilla fritid föräldrar har är ingen fri tid. Inte ens engagerade föräldrar som du och jag kan ge våra barn en vuxenvärld att skryta med. Det är inget att hymla med, för så är det faktiskt.

Barn och ungdomar av i dag befinner sig sällan eller aldrig i vuxenvärlden och därför inte heller se, ta del av och lära av dess normer och samlevnadsmönster. Vuxenvärlden för barn försvann samtidigt som det gamla bonde- och hemmafrusamhället.

I dag finns ingenting kvar av den Bullerbyvärld, som 50- och 60-talets barn växte upp i. Det fanns alltid någon vuxen hemma i snart sagt varje gård och det fanns därför givna "hit men inte längre".

Det var utifrån 60-talets samhälle dagens skola skapades, ett samhälle långt ifrån dagens. Då fanns ansvar, hänsyn, respekt för vuxna och gränser för barn inbyggda i samhället. Även mindre lyckligt lottade barn var betjänta av detta och hittade trots allt oftast in i samhället. I dag lever samtliga vuxna förbi varandra.

Barn- och vuxenvärldar är helt väsensskilda, dessutom till alla väsentliga delar, separerade från varandra. Föräldrar är mera arrangörer än föräldrar och "ställer upp" på barnen enligt turlistor och i bokstavsordning.

Är det möjligt att ha både värdeneutrala hem och en värdeneutral skola? Hur hanterar vi det massiva mediaflöde som barn utsätts för om inga vuxna finns där, stryker under visst, raderar annat? Vad måste förändras, skolan eller föräldraskapet? Undersökningar har visat att föräldrar har mindre än fem minuter om dagen till egentlig samvaro med sina barn.

Flertalet barn i dag växer upp utan "socialt språk". Det är en näringsbrist som vi i jämlikhetens namn inte gärna vill ta till oss, men faktum kvarstår. Vad går att göra?

LISELOTTE HÄLLDAHL

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons