Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Budget i balans ger verksamhet i obalans?

Annons
Budget i balans ger verksamhet i obalans?

En kommunal budget i balans - kan den nås på annat sån än via en kommunal verksamhet i obalans?

Någonstans ska vi betala både nuvarande underskott, som sägs ligga på minst 60 miljoner kronor, och nya åtaganden, bland annat bibehållandet av samtliga mindre skolenheter, höjda lokalhyror för kulturskolan, estetiska programmet, fordons/transportprogrammet med mera, en maxtaxa och nya statliga skattepålagor.

Jag säger vi därför att även om det är våra politiker som träffat överenskommelsen med kommun-akuten så är det vi som ska betala skulderna.

Och den enkla frågan är: "Hur ska detta gå till"? Redan när överenskommelsen med kommunakuten träffades måste både statens företrädare och kommunens ha diskuterat den strategi som kommunen skulle arbeta efter för att nå sparkraven alternativt utsättas för tvångsförvaltning. Hur ser denna strategi ut och vilka konsekvenser räknade man med att sparandet skulle medföra för kommuninvånarna?

Visst är det viktigt att få höra att ett antal miljoner ska sparas här och där, men det är konsekvenserna ute i verkligheten av dessa sparade miljoner, som är det intressanta och där borde den etablerade "katten på råttan"-leken nu vara genomskådad, den lek där mästerkatten Bosse säger att det är kommunernas ansvar att hålla budgeten, där kommunfullmäktige säger att det är förvaltningarnas ansvar att hålla budgeten och där förvaltningarna säger att det är verksamhetschefernas ansvar att hålla budgeten. Och det duger inte. Det är inget svar utan ett matematiskt beslut fjärran från allt vad verklighet innebär.

När exempelvis BKU-nämnden får en ram som - fortfarande enligt information via massmedia - betyder att (citat) "ett femtontal lärartjänster ska bort" är detta en matematisk konsekvens av indragna resurser men dock ett fullständigt oacceptabelt svar därför att det inte säger något om konsekvenserna i "kundledet" för att nu använda modern terminologi. En riktig konsekvensanalys skulle berätta att om medel motsvarande 15 lärartjänster försvinner så kommer cirka 230 elever att förlora sin nuvarande lärare, 110 av dem får dubbelt så lång väg till skolan och 43 elever med behov av särskilt stöd förlorar den resursen och därmed också möjligheten att klara av sin skolgång med bibehållen människovärdighet. Det är svårt att spara miljoner när ekonomin redan är hårt ansträngd men det är ännu svårare att öppet analysera och redovisa konsekvenserna. Och ändå måste det göras. Först då ser man nämligen sammanhanget mellan minskade resurser och utslagna elever, ungdomsvåld, utbrända lärare och långtidssjukskrivningar. Resursfördelning borde vara mer politik än matematik. Och politik borde vara mer av ärlighet än av svepande formuleringar. Om 25 miljarder varje år till EU betyder mindre pengar till skola, vård och omsorg så säg då det rakt ut.

Frågan var alltså: "Hur ska det gå till att få kommunens budget i balans? Vad har stat och kommun kommit överens om? Vilka konsekvenser får det för brukarna?"

Går det att få ett ärligt svar? Det borde gå om konsekvenserna är analyserade och skulle det inte vara så såg då detta rent ut, men var då också beredda på häftiga reaktioner.

PS! Nu har det blivit lag på att beslut ska vara konsekvensanalyserade. Synd att man ska behöva lagstifta om självklarheter. DS

Torsten J Lund

Före detta utbildnings- och kulturchef

Forsse Herrgård, Långsele

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons