Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behöver barn en far och mor?

Annons

Behövs verkligen jag, en far, för mina barn? Det har jag alltid trott och försökt att vara som en far även om man inte alltid lyckas i den rollen. Nu känner jag mig ifrågasatt av en majoritet i Sveriges riksdag. Barn behöver inte längre både far och mor, utan kan ha två fäder eller två mödrar. Och varför skulle barn över huvud taget ha två föräldrar? Räcker det inte med en, eller varför inte tre eller fyra? Mor eller far tycks inte spela någon roll. Alla föräldrar som separerat och gör sig stort besvär för att ta sitt ansvar för sina barns uppfostran är tydligen ute i ogjort väder.
Det här är den kunskap om förhållandet mellan föräldrar och barn som gällt hittills: En mor behövs för de speciella kontakter som barn behöver vid till exempel. amning och som en man av biologiska skäl inte kan ge. Fadern har sin speciella roll vid uppfostrandet, bjuder till exempel på de lite mer hissnande upplevelserna. Både mödrar och fäder behövs för att vara förebild för sina döttrar och sina söner. Visst finns andra förebilder, till exempel vänner, släktingar, dagmammor, dagisfröknar och lärare, men risken är stor att man till exempel inte kan ersätta pojkarnas behov av förebilder eftersom det saknas män i barnens omgivning långt efter att de tagit viktiga steg i sin utveckling mot att bli vuxen. Vidare behövs fadern för sin dotter för att bekräfta hennes kvinnlighet och vice versa behövs en mor för sin son av motsvarande anledning.

Troligen är manlighet, kvinnlighet, manliga och kvinnliga förebilder irrelevanta begrepp i den nihilistiska värld som de krafter som nu bestämmer agendan inom familjepolitiken vill skapa. Jag är visserligen en glad amatör inom utvecklingspsykologin, men det sorgliga är att Sveriges riksdag agerar likadant, det vill säga som glada amatörer. De bortser från den majoritet av remissinstanser som menar att barn behöver föräldrar av bägge kön och sätter vuxna homosexuellas rätt till barn före barnens egna rättigheter. Dessa sade nej: Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS), Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Barnen Framför Allt Adoptioner, Adopterade koreaners förening, Forum för adopterade, Adoptionscentrum, Familjeföreningen för internationell adoption, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, Socialstyrelsen, Sveriges Psykologförbund, Svenska Kyrkan, Svenska Läkaresällskapet, Kammarrätten i Göteborg osv.


PER SUNDIN,
KRISTDEMOKRAT

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons