Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att bo hemma är bäst så länge man vill och kan

Annons

Beträffande "Karins" påhopp på kommunal äldreomsorg och tjänstemäns/politikers bristande ansvar för denna i ÖA 29/11.

Att "Karin" månar om sin äldre släkting kan inte misstolkas. Släktingens behov av nytt boende stärks av önskemålet. Därmed skulle ju hennes partsinlaga kunna få stå oemotsagd.

Påhoppet på kommunal personal är dessvärre så grovt att det inte bör stå oemotsagt. Att påstå att kommunal personal saknar empati är väl magstarkt. Att det handlar om brist på "medmänsklighet", antyder avsaknad på sådan hos handläggarna.

Slutklämmen i artikeln: "Det blir billigare att ha dem hemma - då dör de fortare" antyder att personal och politiker önskar det.

Att bo hemma är bäst så länge man vill och kan, det är jag övertygad om. Det är bokstavligen livsfarligt att byta boende, särskilt om man inte önskar det. Som geriatriker har jag sett otaliga exempel på äldre, som dött strax efter bostadsbyte.

Att motsatsen förekommer är självklart. Bara att bryta upp i livet, särskilt som gammal, är en stor sak, där mycket spelar in. Det är en riktig och önskvärd utveckling med hemboende i stället för institutionsboende. Inte vill vi väl ha tillbaka tiden med Umedalen, Furunäset, Hällnäs, Österåsen. Om jämförelsen haltar så avser de dock kategoriboenden, liksom äldreboenden. t

LML

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons