Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alliansregeringen skapar "det ovanliga folket"

De som har högst lön får högst tillskott i sin plånbok. Det här har hittills kostat statskassan 120 miljarder.

Annons

Ännu en partiledardebatt i tv är avklarad och journalister och andra har gett sitt betyg till de medverkande. "Roligt" och "kul" var några omdömen. Verkar som de har sett en föreställning av Galenskaparna.

Nu till innehållet i föreställningen, som i huvudsak handlade om jobben och jobbskatteavdragen – med undantag för Annie Lööf som påstår sig ha levererat vad då. Det enda som levererats från det hållet är avfolkning av landsbygden till överbefolkning av storstäderna.

Angående Fredrik Reinfeldts försvar av jobbskatteavdraget vill jag tacka honom för att han klargjorde syftet med detta. Under debatten framhöll han fyra-fem gånger att jobbskatteavdraget går till "vanligt folk" som behöver mer i plånboken och som därmed kommer bort från utanförskapet. De har redan fått en hel månadslön extra, framhåller han och är mäkta stolt över sin insats. Utanförskapet borde därmed vara borta, men arbetslösheten är ju ändå kvar på minst samma nivå.

"Det vanliga folket" är alltså de som lyckats få ett bra jobb med bra inkomst. De som har högst lön får högst tillskott i sin plånbok. Det här har hittills kostat statskassan 120 miljarder.

Sedan kommer vi till "det ovanliga folket" som enligt alliansen inte behöver mer i plånboken. Till detta folk hör följande grupper av människor (utan inbördes ordning):

1. Pensionärer som inarbetat sin lön under 40-50 år och som dessutom kommer att bli återbetalningsskyldiga.

2. Arbetslösa, minst 380 000, som oförskyllt blivit utan arbete.

3. Ungdomar, cirka 20 procent som inte lyckats få något jobb. Många saknar ersättning och en del får 120 kronor per dag för att överleva.

4. Sjukskrivna och förtidspensionärer som alliansen helst skulle vilja jaga med något redskap om det vore tillåtet.

5. Studerande som lever på existensminimum.

6. Funktionshindrade och andra grupper som inte har förmåga att själva tala för sig.

Alla de här uppräknade tillhör "det ovanliga folket" som inte behöver mer i plånboken eller i varje fall väldigt lite i jämförelse med "vanligt folk". Möjligen kan de med kommunens hjälp få litet mer om socialen har något att dela ut. Problemet med utanförskap får de själva lösa.

I skrivande stund får jag emellertid höra att stridshingsten Reinfeldt (hans eget epitet) gett upp striden om ett sjätte jobbskatteavdrag. Han har förmodligen kommit på att Sveriges offentliga finanser inte är så goda, sedan han tömt statskassan på de förut nämnda 120 miljarderna. Budgetutrymmet har plötsligt blivit för litet, vilket ju bland annat Konjunkturinstitutet har varnat för tidigare. I stället skulle ett betydande tillskott behövas.

Sammanfattningsvis kan man med fog säga att vårt land håller på att bli mer och mer ojämlikt i stället för tvärtom. Välfärlden raseras i snabb takt och klyftan mellan de som har och de som inte har kommer till en nivå som inte kan accepteras, något som Reinfeldt inte tror på. Den sociala utslagningen ökar snabbt och kriminaliteten frodas när börsen är tom.

Hoppas statsministern och hans närmaste fattar detta, innan de hinner trassla till ekonomin och samhället ytterligare innan svenska folket går till val i september 2014. Jag har tyvärr en känsla av att alliansen är i full färd med att fortsätta fantisera ihop en välfärd som överträffar allt som man säger har gjorts hittills.

Det gäller att vara på sin vakt när kvartetten talar om hur bra allt kommer att bli med en fortsatt blåfärgad regering. Så se upp när den på våren 2014 visar sina leenden på den förmodade tågluffningen genom de delar av landet som har järnvägsförbindelser.

K B Lundberg

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons