Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enkelt folk kan man behandla hur som helst

/

Annons

Samma dag som tusentals och åter tusentals och åter tusentals Sollefteåbor och Härnösandsbor manifesterade mot nedmontering av sjukvården under parollen "Ådalen reser sig" lyssnade jag på Kerstin Thorvalls roman "När man skjuter arbetare".

Romanen handlar om den enkla skogshuggarflickan Hilma som blir förälskad i den charmanta Sigfrid. Han är bildad läroverksadjunkt med societetens infödda, medärvda självförtroende. Han kommer från den fina prästfamiljen med tjänstefolk.

Det är i romanens början 1920-tal. Det är klassamhällets Sverige. Var och en ska veta sin plats. Speciellt arbetarna ska veta var de står på samhällstrappan. Där Sigfrid kommer ifrån allt är pressat och fint på ytan – men han är på ett plan en rebell. Han brinner för arbetarnas sak. Talar sig varmt och engagerade om arbetarnas rätt till drägliga villkor.

Men Sigfrid har också annat som rusar i blodet – det är sinnessjukdomen. Som hans familj så väl känner till, men effektivt städat undan från offentligheten. Och Hilma, arbetarflickan, får inget veta om Sigfrids demoner medan Sigfrids familj i rask takt ordnar med äktenskap.

Hon blir en bricka i ett iskallt spel där en skogshuggarflicka lätt kan avhumaniseras för ”ordningens” skull. Det gäller att få Sigfrid, läroverksadjunkten, in i äktenskapets ordnade former. Hänsyn till Hilma behövs inte tas, hon är ju av enkel börd.

Hilmas föräldrar, vana att kuvas, fast i klassamhällets hierarki, utan flödade bildning, utan vassa bokstäver, med sin inlärda underordning, utan plånbokens makt, låter äktenskapet ske - trots att de inom sig känner varningsvibrationer.

Hilmas föräldrar är inte med under bröllopet. De skyller på arbetet. Alla som är involverade i äktenskapets tillblivelse drar en suck av lättnad. För alla vet hur malplacerade en skogshuggare och hans fru skulle vara på en tillställning för societeten. På bröllopsnatten våldtas Hilma av sin nyblivne make under fasansfulla former. Hon får vårdas på sjukhus efter övergreppet. Sigfrid spärras in på mentalsjukhus – deras äktenskap har precis börjat. Hilma har nu en ny underordning att foga sig in i – rollen som fru i ett äktenskap.

Parallellberättelsen i den delvis självbiografiska romanen, handlar om Ådalen 1931.

Läs också: 85 år sedan skotten i Ådalen – då kolliderar två högtidlighållanden

Det handlar om den 14 maj 1931. Militären skjuter arbetare till döds under ett demonstrationståg och datumet går till historien. Det är direktskott, vådaskott och rikoschetter från militären. Fem personer dödas, däribland en ung icke demonstrerande kvinna, och fem sårades.

I romanen Sigfrid är direktinformerad om militärens skjutningar mot demonstrationståget. Han springer runt i hemmet och skriker ”De skjuter på arbetarna!”

Hilma – arbetardottern som kommit upp sig på samhällstrappan – förstår sig inte på hans upprördhet. Hon är ju redan själv skadeskjuten av att vara offerlammet för överklassens ordnade av äktenskap för den galne sonen - numera hennes man.

Enkelt folk kan man behandla hur som helst. Det vet Hilma allt om.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons