Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Universitetsdocent: "Var tog frågan om funktionshindrade och samhällets inriktning vägen..?"

/

Annons

Det var i början av maj månad som förre inrikesministern Anders Ygeman föredrog propositionen "Nationellt mål och inriktning för funktionshinderspolitiken". Den sägs redogöra för regeringens fokus och arbete för ett samhälle som ska vara mer jämlikt och rättvist för alla människor.

Propositionen kom och det blev tämligen tyst. Den stakar ut vägen för funktionshinderspolitiken under många år framåt.

Principen om den universella utformningen i samhälle sägs vara mycket tung i propositionen. Principen säger att det ska göras rätt från början i utformning och planering i samhället till exempel tillgänglighet, kompetens och utformning av en byggnad. Viktiga frågor således.

Ändå är den funktionshinderspolitiska debatten om brister och möjligheter inte så synlig och tydlig i samhället. Varför är det så? Och är det i så fall ett problem?

Konkurrensen med andra politikområden på nyhetsagendan och i den övergripande samhällsdebatten kan leda till att debatten om utsatta grupper helt enkelt trängs undan. Ingen bryr sig eller reagerar på detta, förutom de som själva är drabbade och deras närstående.

■■ För fler insändare, klicka här.

En annan viktig förklaring tror jag kan vara den ibland intensiva medierapporteringen om så kallade politiska affärer, skandaler och utspel av makthavare och kända personer som helt enkelt gör att resurssvaga inte kan få sina röster hörda i vårt mediesamhälle.

Den som ropar högt eller högst hörs också. Medierna har ett stort ansvar, menar jag, för människor i utsatta livssituationer för att de ska kunna komma till tals och därmed få utrymme i det oerhörda mediebrus och snabbhet som råder i mediernas rapportering. Tempot ökar, röster höjs samtidigt som de utsatta blir alltmer tysta och utsatta.

Vad kan göras konkret åt denna situation? Jag anser att det är ett stort problem att den funktionshinderspolitiska debatten är så försvagad som den är i dag. Detta borde regeringen särskilt uppmärksamma när en ny funktionshinderpolitisk proposition presenterats och att det sedan blir mer eller mindre tyst. Vem är intresserad av den? Vem vet vad den innebär på kort och lång sikt?

Funktionshinderspropositionen kom i maj månad och det är definitivt inte försent att offentligt debattera frågor nu, i höst och senare. När världshälsoorganisationen WHO och världsbanken kom med sin världsrapport för sex år sedan var det tyst i den offentliga debatten i Sverige. Likaså i medierapporteringen. Hur ska man tolka detta?

Det kan inte vara fråga om historia eller glömska. Funktionshindersfrågor och rättighetsfrågor är globala och berör oss alla.

Jörgen Lundälv

Docent i socialt arbete, Göteborgs universitet

■■ Läs och kommentera insändare på Ordet fritts Facebooksida .

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons