Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nya koalitioner?

Med sex veckor kvar till riksdagsvalet är opinionsläget fortfarande jämt. Risken är att vi får ett valresultat som skapar både förvirring och nya lag.

Enskilda opinionsmätningar ska inte tas för allvarligt. När vi närmar oss valet kommer de allt oftare och kvällstidningarna vill gärna ha feta förstasidesrubriker. De olika opinionsinstituten använder olika metoder för att ta temperaturen på Sverige och frågorna som ställs varierar också.
Även om en enskild undersökning ska tas med en stor nypa salt så går det ändå att utläsa trender när flera undersökningar jämförs.
Den Sifoundersökning som nu publicerats bekräftar ett par viktiga trender vi sett i andra mätningar. Den borgerliga alliansens revansch är såklart den mest uppenbara. Det verkar som att alliansens budskap med arbetslinje, ansvar för statsfinanserna och enighet mellan samarbetspartierna blir allt mer tilltalande när vi närmar oss valdagen.
I ett lite längre perspektiv är dock det faktum att Moderaternas stöd i opinionsmätningarna överträffar Socialdemokraternas mer uppseendeväckande. Valet 2006 ansågs i de socialdemokratiska leden vara ett ”katastrofval” men nu är risken stor att detta valresultat blir ännu sämre och att Moderaterna blir största parti i riksdagen. I sådant fall är det ett historiskt skifte och vi har en ny politisk verklighet att förhålla oss till med två storpartier istället för ett.
Alliansens övertag mot de rödgröna är dock inte gott nog. För fler och fler mätningar spår att Sverigedemokraterna gör entré i riksdagen.
En riksdag där varken de rödgröna eller alliansen lyckas få egen majoritet kommer att kräva förändringar och stort avkall från tidigare planer för att runda Sverigedemokraterna. Men vilka koalitioner det då kan bli tal om vill nog varken oppositionsledaren Mona Sahlin (S) eller statsminister Fredrik Reinfeldt (M) tänka på.
Blir det något av ”mittenpartierna” som byter till vänster? Om Mona Sahlin ska locka till sig folkpartister eller centerpartister behöver nog Ohlykompaniet smygas ut bakvägen. Med tanke på att Socialdemokraterna pekat ut Centerpartiet som sin huvudfiende i årets valrörelse lär ett samarbete mellan Sahlin och Maud Olofsson (C) knappast bli aktuellt och Folkpartiet har tydligt markerat att man inte vill vara en del av ett S-regeringsbygge.
Mer troligt är att Miljöpartiet väljer att stödja den borgerliga alliansen i den händelse regeringspartierna blir det största blocket. I MP-toppen finns inte samma rädsla för liberala lösningar som ute hos miljöpartisterna på landsbygden och MP har tidigare samarbetat med den borgerliga regeringen i en rad viktiga frågor.
Viktigast av allt är dock att de etablerade riksdagspartierna inte låter en eventuell SD-entré i den lagstiftande församlingen skapa politiskt kaos. Det största blocket bör få chansen att bilda regering och söka samarbeten med motståndarsidan. Någon förvaltningskoalition mellan M och S vill vi inte se, ej heller något nyval. Sådana extrema åtgärder kommer endast att stärka SD:s ställning. Ett oseriöst parti som Sverigedemokraterna, som i värsta fall får fem eller sex procent av rösterna, ska inte få diktera villkoren för hur Sverige ska styras.
Enklast vore dock om väljarna den 19 september beslöt sig för att faktiskt rösta på något av partierna i de block som presenterat statsministerkandidater.
I dag finns två sådana kandidater: de borgerligas Fredrik Reinfeldt (M) och de rödgrönas Mona Sahlin (S).
Den som leder sitt block till flest mandat bör också bli statsminister.
Mona Sahlin och hennes kamrater får, om man ska tro opinionsmätningarna, jobba hårt för att uppnå det målet.
För Fredrik Reinfeldt och de borgerliga gäller det att inte ligga still i hängmattan och tro att sommarens mätresultat står sig till valdagen. Över 50 procent måste vara målet. En borgerlig allians som kan bilda en stark majoritetsregering vore nämligen det allra bästa för Sverige.