Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norskt och danskt NSA-samarbete

Annons

Norge och Danmark har haft en central roll i NSA-övervakningen av data- och teletrafiken, framgår av Edward Snowdens läckta dokument.

Sverige har en något mer perifer roll.

Vi delar information med varandra, säger statsminister Reinfeldt.

Dokumenten bekräftar att Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland är de viktigaste parterna i underrättelsesamarbetet och att de tillsammans med USA utgör de så kallade Five Eyes ("Fem ögon"). Samarbetsavtalet ingicks på 1950-talet.

De läckta dokumenten visar att länderna har olika status i samarbetet.

De fem länderna delar på rådata, finansiering, tekniska system och personal medan övriga länder hålls på armlängds avstånd.

Norge, Danmark, Frankrike och Nederländerna tillhör de så kallade "Nio ögon" medan Sverige tillsammans med Tyskland, Frankrike och Spanien återfinns i den utvidgade gruppen "14 ögon". Det finns också en grupp med 41 länder eller "ögon", som inkluderar alla länder som deltagit i koalitionen i Afghanistan.

Vad som skiljer sig när det gäller praxis mellan de olika länderna framgår inte av de läckta dokument, men från norsk sida har man inte delat med sig rådata till USA.

Det betyder att information som inhämtas genom kommunikationsspaning (Comint) ofta med hjälp av amerikansk finansiering bearbetas och analyseras av norsk underrättelsetjänst innan man delar informationen med amerikanerna.

Statsminister Fredrik Reinfeldt befinner sig i Göteborg där han bland annat besöker flera myndigheter och organisationer. På frågan om Sverige deltar i signalspaning mot andra europeiska länder svarar han:

Sverige har liksom de flesta andra utvecklade länder signalspaning. Och vi har också varit öppna med att vi samarbetar med andra. Terrorism och kriminalitet är i dag gränsöverskridande och man måste samarbeta med andra för att kunna förstå och motarbeta den här typen av hot mot vår frihet och öppenhet. Däremot är det viktigt att påpeka att i användandet av signalspaning är detta lagbundet, säger Reinfeldt.

TT: Kan du vara tydligare med vad Sverige gör, vad är det man bistår med?

Det vi menar är att vi samarbetar med andra. Vi delar information med varandra. Det är för övrigt inte något nytt. Det gäller även när det gäller polisiära insatser och det gäller försvarsunderrättelseverksamhet. Av det enkla skälet att de hot vi upplever, ta till exempel hot som kan förekomma mot trupp - vi har Afghanistan, där är många länder tillsammans. Då måste man förstå vad det är för typ av hot som kan byggas upp gentemot detta. Mycket av terrorismen är i dag gränsöverskridande, vi måste dela information med varandra för att kunna vara verkligt förebyggande, svarar Reinfeldt.

Utrikesminister Carl Bildt (M) har på sin blogg svarat på frågor från Svenska Dagbladets reporter om hur han bland annat ser på Sveriges inblandning i brittisk avlyssning.

"Vi har ett samarbete också med Storbritannien där det ligger i Sveriges intresse, och det är ingen hemlighet, men 'inblandning' i andra länders verksamhet handlar det förvisso inte om", skriver han.

Bildt tycker att insynen kring FRA:s metoder är tillräcklig och ser ingen risk att enskilda medborgare hamnar i kläm.

"Vi har ett av världens tydligaste, mest lagbundna och sannolikt bästa system i detta avseende. Jag skulle tro att andra länder kommer att se oss som en förebild."

I ett annat inlägg kommenterar Bildt att Finlands utrikesministerium tidigare utsattes för en nätattack.

"Vi har all anledning att ta de risker som ligger i denna utveckling på stort allvar".

Enligt The Guardian använder Tyskland nu avlyssningen av förbundskansler Angela Merkel till att pressa USA i ett försök att bli uppgraderad till gruppen "nio ögon" eller allra helst "fem ögon".

Men USA:s viktigaste partner är brittiska GCHQ. Snowdens dokument visar britternas omfattande tappning av datatrafiken mellan Europa och USA.

Storbritannien har en viktig position som knutpunkt för den trafiken, vilket gör det möjligt för NSA att följa omkring 90 procent av datatrafiken över Atlanten.

Alla sådana här samarbeten har en problematik i det att man inte har full kontroll över hur det material man delar med sig kommer att utnyttjas, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet.

Han ser också ett problem när det gäller suveränitetsaspekten - att ju närmare ett land samarbetar med ett annat desto mer vet samarbetspartnern om ens kapacitet och ens begränsningar.

Wilhelm Agrell säger att samarbetskärnan, där USA och Storbritannien ingår, får mer insyn i samarbetspartner än vad de länderna får i kärnan. Att Norge, Danmark och Sverige ändå gått med på samarbetet har historiska förklaringar.

Det enkla svaret är att man hade helt enkelt inte tekniken. Man var beroende av att få utrustning från USA, det kunde man få inom ramen för ett partnerförhållande. USA kunde få del av den information som samlas in med deras hjälp, det är grunden, säger han.

Mer läsning

Annons