Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Norrlandsskildrare som förnyade språket – Sara Lidman är kanske hetare än någonsin

Sara Lidman är just nu aktuell med Riksteaterns uppsättning av hennes debutroman Tjärdalen. Det var därför mycket påpassligt av Härnösands bibliotek att bjuda in Anneli Bränström Öhman, litteraturprofessor från Umeå och expert på Sara Lidman, att hålla ett föredrag om Sara Lidman och vägen till Tjärdalen.

När Sara Lidman debuterar 1953 blir det en omedelbar succé. Även om ingen gjorde det vare sig i Sara Lidmans samtid eller senare vill Anneli Bränström Öhman ändå gärna framhålla Tjärdalen som en generationsroman.

Det är i två avseenden. Dels inledde den en litterär våg av författare från Västerbottens inland, en imponerande generation med illustra namn som PO Enquist, Torgny Lindgren och syskonen Salomonsson. Dels gav den röst åt en hel generation unga människor som klev ut i vuxenlivet i tröskeln till det svenska folkhemsbygget.

Får man tro Kurt Salomonsson var det Sara som bröt tystnaden som länge har förstummat de norrländska småbyarnas folk. Torgny Lindgren talade om Tjärdalen som en lyftkraft som fungerade som hävstång för de mångas drömmar.

Sara Lidman var fast förankrad i sin hemby Missenträsk, på ett sätt som nog få svenska författare är idag. Hennes relation till hembygden var emellertid högst komplicerad. Den präglades av närhet, avstånd, kärlek, skam och skuld, i lika stora delar.

Så fort man bor i en by måste man bry sig, är en berömd mening av Sara Lidman. Det är i byn som konflikten mellan individualism och solidaritet blir synlig.

Och byn finns i världen. Dess existentiella problem, men också politiska, ekonomiska och sociala delas av andra byar i Vietnam, Sydafrika, i hela världen.

Anneli Bränström Öhman betonade att Sara Lidman inte skriver om den lilla människan – hon skriver om människor i naturlig storlek. Hennes karaktärer finns i sin egen rätt, och Sara är obrottsligt solidarisk med dem. Att förmedla utan att förråda är en grundregel i Sara Lidmans författarskap.

Ett bärande tema i Tjärdalen liksom i alla senare romaner är människornas ansvar för världen och varandra.

Begreppet ansvar är centralt för Sara Lidman både som individ och som författare. Ansvar är något som genomsyrar hela hennes liv och författarskap. Hon engagerar sig politiskt, under ett decennium, från mitten av 60- till mitten av 70-talet skriver hon just ingenting skönlitterärt.

Och som författare anser hon att det finns ett ansvar att inte bara formulera frågor utan också att ge svar. Det är en hållning som jag tror är ganska ovanlig idag.

För att vara äkta måste svaret gestaltas på ett autentiskt språk. Sara Lidman är också en av den svenska moderna litteraturens stora språkförnyare med sitt eget säregna idiom, en blandning av bibliskt, dialektalt, poetiskt och kanslisvenska, som en del har kallat för lidmanska.

Hon själv kallade det för trädens språk.

Sara Lidman är alltid aktuell.

Gregor Flakierski

* * *

Läs mer om Ångermanlands kulturliv och följ kulturredaktör Katarina Östholm på Facebook

Kulturkrönika: Dags att sluta med storstadsromantiken

Mer lokal kultur: Kiörningsgården blir konstnärsgård

Läs mer: Möt nya chefen på Länsmuseet Västernorrland

Läs också: Jens Nilsson prövar vingarna som frilansskådis i ny föreställning