Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norén som geni och skuggpojke

Annons

I "7:3 återbesöket" riktar Uppsala stadsteater allt rampljus på Sveriges Mister teater, Lars Norén. Hur fungerar han? Enligt upphovsmännen ska föreställningen ses som ett drömspel, inte som ett porträtt av verklighetens dramatiker.

Regissören Dennis Sandin och dramatikern Dennis Magnusson säger sig inte stå för någon annan sanning än den som finns i deras historia, i deras uppsättning, som inte ska förväxlas med det som verkligen hände. De vill inte tända kulturdebatten, de deltog inte när SVT:s "Babel" gjorde ett program om pjäsen, men konstaterar med intresse att Lars Norén kallades "geni" minst två gånger.

Samtidigt är det omöjligt att inte läsa och se deras pjäs utifrån det drama som för mer än tio år sedan fortsatte långt utanför teaterscenerna. Rollbesättningen hjälper till. Gustav Levins rollkaraktär Lars Norén lägger hakan i händerna på ett sätt som påminner om just verklighetens dramatiker. Det gör även det mjuka tonfallet. Komiskt förvisso. Oproblematiskt, enligt Dennis Magnusson.

Man gör en film om Bill Clinton medan han är president, eller om Tony Blair. Överallt är det så. Jag vet inte varför just det här ämnet ska vara så laddat. Kanske är man rädd för att vi skiter i eget bo? För att det ska finnas en dold agenda, ett fadersmord och att det ska vara hela poängen, säger regissören Dennis Sandin.

Suicidal statsminister

När de båda gjorde en uppsättning om statsminister Göran Persson på Teater Terrier i Malmö var det ingen som invände trots att de gjorde statsministern suicidal, framhåller de.

Förmodligen var det en teatersanning få översatte till verklighetens statsminister. Ändå menar de båda att den eventuella tveksamheten inför deras nya pjäs inte beror på misstankar om spekulation utan på vem de valt som huvudperson.

Det har väldigt mycket att göra med vem som har kredd och vem som inte har det, säger Dennis Magnusson.

Han började skriva på "7:3 återbesöket" för fyra år sedan. Även om de flesta karaktärer i hans drama är hämtade från just verkligheten är det vid sidan av Reine Brynolfsson bara en som har kvar namnet: Lars Norén.

Det var för att hugga fram just honom, säger Dennis Sandin.

Underdånig vördnad

Vem blir han då, deras Lars Norén? I andra akten görs han till en skuggpojke, till en dramatiker förföljd av en kör av röster, ett samvete, som säger till honom att han måste sluta skriva, sluta höra repliker hos de människor han har i sin närhet. Samvetet vill ta ifrån honom hans livsluft.

Dessförinnan skildras entusiasmen under repetitionerna i fängelset, men också omgivningens underdåniga vördnad och respekt inför det stora geniet. Bara Lars Norén kan få tillstånd att röka inne på Tidaholmsfängelset. De kriminellt belastade "pojkarna", som de kallas, ser beundrande på en maktperson som utan k-pistar får kriminalvården att krypa.

TT Spektra: Fick Lars Norén röka, även i verkligheten?

Jag vet inte. Men i pjäsen är det ett sätt att skildra hur saker och ting upphävs kring genier, säger regissören Dennis Sandin. Är det något jag vill kritisera är det i så fall genikulten, inte geniet i sig. Vad har vi genier till, är de våra förtrupper och vad kostar det att ha det här ansvaret?