Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Västkustrock med State Cows

/
  • Daniel Andersson på plats i studion.
  • Daniel Andersson är ena halvan av State Cows, ett Umeåband, som snart kommer med sin andra skiva fylld med amerikansk västkustrock.

De heter State Cows och kommer från Umeå, men kunde lika gärna heta West Coast och komma från Kalifornien.
– Bandnamnet är ett anagram. Vi lekte med bokstäverna i West Coast och då blev det State Cows i stället, säger Daniel Andersson, sångare och gitarrist i bandet.

Annons

Vi träffas i Garagland Studios, bara några stenkast från torget i Umeå. Daniel Andersson sitter vid mixerbordet och spelar några av alstren från den kommande skivan. Det låter välljudande och det handlar absolut inte om den typ av musik man kan förknippa med den här delen av världen.

– Jag har alltid gillt västkustrock. David Foster och Jay Graydon är två av husgudarna, säger Daniel Andersson om sitt band, som egentligen är en duo.

Under våren släpps State Cows andra skiva. 14 låtar är klara och återstår gör bara mixning av skivan – och att välja ut de låtar som ska platsa.

– Grunderna spelades in i somras, säger Daniel Andersson och tillägger att bandet består av honom och kompisen Stefan Olofsson.

– Vi träffades i Piteå på Musikhögskolan. Vi är båda från Umeå, men innan dess kände vi inte varandra, säger han och tillägger att numer bor musikkompisen i Grekland och därför sker mycket av musikskapandet via datorn.

– Det funkar faktiskt väldig bra. Vi bollar idéer, som vi skickar till varandra via datorn, säger han.

– Men det handlar om riktiga instrument. Det är inga konstigheter. Det är gitarrer, trummor och sådant, säger han och ler.

Daniel Andersson är annars ett välbekant ansikte i björkarnas stad. Det blir många spelningar under helger i olika gruppkonstellationer och det handlar inte enbart om västkustrock.

– Beatles är ett av mina favoritband, precis som ELO, Beach Boys, Pages, Steely Dan och några till. Jag är faktiskt också med i en grupp, som spelar lite Beatles och Rolling Stones covers, säger han.

En del i sitt musikintresse tror han själv beror på sin farfars kärlek till jazzmusik.

– Min farfar hade hyllmeter med jazzplattor hemma. Tyvärr fick han aldrig höra min första egna skiva, säger han.

Daniel Anderssons jazzintresserade farfar hette Bengt Andersson och var lokföraren, som var ena halvan av duon Staffan och Bengt, känd inte minst från julkalendrar, filmen sällskapsresan, som utspelade sig i Alperna och många lokala revyer i Umeå.

Idén till Daniel Anderssons första soloskiva – "Days in L.A" – väcktes under studier i Los Angeles 2002. Bland annat fick han med sig en del celebriteter i studion, typ Jason Scheff från Chicago och han fick även det stora nöjet att hälsa på hemma hos David Foster, vilket han också har ett speciellt minne av.

– När vi var hos Foster ringde Barbra Streisand och var förgrymmad på honom. Foster jobbade med hennes nya skiva och hon tyckte att hennes röst var för låg i förhållande till musiken, säger han och skrattar.

Tiden på Musicians Institute i Hollywood innefattade även möten med Stevie Wonder och en del andra storheter – inte minst hembesök hos Jay Graydon – som bandkompisen Stefan Olofssons mamma är bekant med.

Soloskivan, som är en enda stor happening i västkustrock, kom dock inte ut förrän 2008, flera år efter att en ep gavs ut tillsammans med Peter Starefeldt, som också innehöll en hel del västkustrock.

På frågan om det går att leva på att göra musik av den här typen, svarar han dock kort och gott att "jag önskar det vore så".

– Jag brinner ju för det här, säger den till vardags ekonomistuderande 33-åringen.

Om sig själv säger Daniel Andersson att han började spela piano i tidig ålder, men att det var roligare med gitarr.

– Meningen var att jag skulle lära mig spela tvärflöjt, men det var för många som ville det i skolan och därför blev det piano för min del. Men det var tråkigt att läsa noter.

Första bandet var ett coverband, som spelade allt mellan AC/DC och Van Morrison. Sedan dess har det blivit en hel del andra toner och 50 procent av State Cows brukar hoppa in när det kommer kändisar till Umeå av typen Uno Svenningsson med flera.

Om nya skivan säger Daniel Andersson att han är glad för att Jay Graydon medverkar – och att det också finns tankar på att en och annan till storhet ska dyka upp innan musiken är färdig.

– Stefan och jag har skrivit låtar i ungefär ett år och bollat idéer fram och tillbaka. Det tar lite tid, men vi samarbetar väldigt bra, trots avståndet.

Daniel Andersson berättar att det oftast börjar med att han kommer med en melodislinga och sedan tar Stefan Olofsson över med ackord och arrangemang.

– Det funkar bra, eftersom vi känner varandra så pass väl, säger han och tillägger att texterna är en viktig ingrediens i deras musicerande.

– Texterna brukar vara en försummad del inom den här genren. Därför försöker vi göra det lite mer genomtänkt, säger han och drar en parallell till musiken – där det som sagt inte handlar om samplingar utan helt igenom riktiga instrument.

Innan vi skiljs åt berättar Daniel Andersson att intresset för nya skivan är gott och att förra cd:n sålde rätt hyfsat, inte minst i Japan. Han säger också att det redan finns idéer på ytterligare en skiva.

– Vi får se hur det blir och inte minst hur utfallit blir på den här cd:n. Vi skriver ständigt nya låtar, säger han och avslutar med att säga att det är tur att det finns duktiga lokala musiker i Umeå som kan stötta upp, precis som på State Cows kommande.

Mer läsning

Annons