Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skratteverket fick publiken att skratta

/

Fullsatt teater. Stående ovationer. Ingen gick därifrån besviken. Nej publiken fick precis vad den efterfrågade.

Annons

Mittrevyn årgång 2014 bjöd på succé när "Skratteverket" hade premiär på nyårsafton på Härnösands teater.

Skratteverket heter den nya revyn av Nils-Gunnar Nilsson och Leif Mattisson. Dessa revyrävar som en gång i tiden började med Ullångersrevyn som sedan flyttades till Kramfors framför numera sina revyer på Härnösands teater inför hemmapublik och tillresta busslaster.

Tillsammans med dragplåster som Lars T Johansson och Östen Eriksson (dock utan resten) lyckas de återigen locka publiken till skratt.

Som vanligt började man något trevande för att växa under föreställningen. Det är helt klart att några av numren i andra akten tillhörde de allra bästa.

Men revyn är inte bara sketcher och komik. Här finns en helgjuten orkester, BH-bandet, under Björn Hedströms ledning. Ett band som fungerar lika bara som revyorkester som kompband under Härnösands egen variant av allsång på Skansen.

I revyensemblen finns många bra röster som kan bjuda på fin stämsång. Och det handlar inte bara om sångproffsen Öster Eriksson, Martin Häggström och Lars T Johansson. Även de kvinnliga sångarna var mycket bra.

Östen Eriksson och Lars T Johansson dominerar ändå på scenen genom sin starka scennärvaro. Även om Lars T var med relativt lite under första akten och fick uppträda som berusad lite för ofta.

Enligt mitt tycke var det framför allt imitationsnumren som fungerade allra bäst. I "Stjärnorna på slutet" gjorde Leif Mattisson och Östen Eriksson Mikael Wiehe och Jerry Williams på ett mycket bra sätt. Till detta kommer Lars T Johansson som en oförglömlig Lasse Berghagen. Ett mycket roligt nummer om de tre stjärnorna som börjar närma sig ålderns höst.

Ett annat mycket bra imitationsnummer är "Tjohejo" där Tony Könberg gör en alldeles egen variant av Johio som också lockade många kratt medan Sandra Näslund och Malin Lindström lyfte numret med sin finas sånginsats.

I den här typen av revy som inte bara vänder sig till en lokal publik gäller det att inte vara för intern i skämten. Denna revy var befriad från kommunalråd men en lokal kändis "Junselevargen", som ju numera är riksbekant, dök upp i en egen variant av Rödluvan.

En revy utan balett är väl ingen revy? Jodå. Så mycket bättre blev det när karlarna dansade och sjung på ett alldeles eget sätt. Allt framför en fond med Östanbäcken och domkyrkan i bakgrunden mycket vackert målat. Även kläderna och övrig scenografi liksom ljud och ljus var i professionell klass.

Sammanfattningsvis en revy som håller vad den lovar. Lite under bältet mycket ordvitsar och en nypa samhällskritik. Men framför allt något som lockar till många goda skratt. Precis som publiken hade förväntat sig.

Mer läsning

Annons