Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är den skoningslösa kylan här

Annons

Kyla är bland det orättvisaste som finns. Den drabbar alla olika och medan vissa packar skidorna letar andra sovplats.

Festivalsommaren lider mot sitt slut. Jag fryser när jag cyklar till förskolan med dottern på morgonen och i backen ner mot jobbet riktigt river det i huden.

Det är mer än vinden som river i mig.

Tidigare den här veckan gjorde jag en intervju med Mange Hellberg. Han har sedan en tid tillbaka målat en hel del feta tavlor och nu ska han ställa ut dem i New York. Skön grej. Som alltid i samtal med honom nämndes utanförskap, vilket går hand i hand med de tankar som kylan väcker hos mig.

Dels måste jag laga min jacka, något jag helt förträngt när solen värmt mig och gett mig paus från den oron. Jackan hänger där och väntar i garderoben, med trasig dragkedja och ett hål under armen. Jag borde lära mig att leka mindre så mina kläder håller längre.

Mest av allt är det dock själva kylan som provocerar mig, och allt den påminner mig om. Den kommer att dela upp oss. Nu kommer vi att stänga in oss igen, avskilja oss från varandra. De som lever i tvåsamhet kommer att se på serier, kanske återbruka någonting tillsammans och lägga ut bilder på hur mysigt de har det. Vi andra kommer kanske att uppleva ensamhet. För den som är fattig kommer det bli väldigt mycket mer påtagligt nu. Den där förbannade kylan.

Dagarna med stolar uppradade längs väggarna inne i städerna är förbi. Det är för övrigt en fantastisk tradition som jag bara sett i Norrland och kring medelhavet. Men helt underbart. Nästa år tar jag också med mig min stol ut.

Värst är det förstås för de som inte har någonstans att gå när kylan tar över. Nog är det hemskt kallt och ensamt om kvällarna även för oss med ett hem ibland om hösten, men medan några packar utrustningen för höstens nöjen letar andra desperat efter en vindskyddad sovplats. För våra hemlösa är den annalkande vintern en verklig kamp.

För några år sedan gjorde jag en kort dokumentär om hemlöshet i Sundsvall. Nästan 400 personer var hemlösa då varav över 20 levde i akut hemlöshet, det vill säga på gatan. Med fler EU-migranter och ett ständigt hårdnande samhällsklimat har den siffran inte minskat. Situationen ser likadan ut i nästan hela landet. Akutboendena erbjuder inte plats till ens en liten del av de som behöver och kommunerna har inte varken en plan eller en lösning. I Sundsvall finns det samanlagt sex sängar i tre rum för hemlösa. Fyra platser för män och två för kvinnor.

I Härnösand och Örnsköldsvik är antalet personer som bor på gatan betydligt lägre än i Sundsvall, men för de som hade behövt ett akutboende finns ingenstans att gå.

Ett land är inte bättre än hur de som lever där har det. Välmående i landet bör mätas hos de som har det värst. I Sverige vintern 2016 kommer människor att bo i husvagnar, i tält och på gatan, medan vi andra kurar ihop oss under våra filtar framför en halvdan film och drömmer om ett bättre liv.

Toppen: Svamp, äpplen och allt annat gott naturen just nu bjuder på. Vilken fest!

Botten: Suicide squad. Vilken fet besvikelse. Varför får inte män bekämpa brott i underkläder?

Mer läsning

Annons