Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emil Hammarström: Maïa överbevisade mig – och hennes musik passade perfekt på Urkult

Recension, Maïa, Urkult, lördag 6 augusti.

Annons

Jag var skeptisk till en början efter att ha lyssnat på Maïa på Spotify. Hon överbevisade mig något otroligt. Hon levererade en känsla som bara går att få om man hör och ser henne live.

Antagligen är det något magiskt med Urkultfestivalen i och med att hon valde att återvända hela vägen från Frankrike, eller om hon nu är bosatt i Japan. Hur som helst långt, eller väldigt långt för att ta sig till lilla Näsåker. Den här gången på den största scenen. Och där stod hon välförtjänt. Vilken inlevelse.

För att charma publiken hade hon lärt sig några svenska fraser som"Tack så mycket" och "Hej", det hade inte behövts. Publiken var redan hennes.

I publiken var det många. Åldern varierade kraftigt framme vid första raden vilken tydde på en väldigt hängiven skara fans. Publiken hurrade för varje liten gest hon gjorde med hennes band.

Maïas musik passade perfekt på Urkult mellan alla trädtoppar. Med hjälp av bland annat en megafon behöll hon låt efter låt en typ av mystik som passar sig helt utmärkt för Urkultfestivalen.

Hon sjunger med en teknik som hon lärt sig i Japan, kanske lite som att joddla fast hon får fram ett mer digitalt ljud som passar perfekt till hennes redan digitala sound. Uppbackad av en synth, gitarr och trumset som alla tillsammans skapar det rätta ljudet för Maïa.

Hennes kärlek för musiken genomsyrar extra mycket då hon tar sig både tid och energi att ta med hela sin familj. Ett spädbarn, sin man, sin syster och mor.

Det är bland annat tack vare sin far, som också är musiker, hon upptäckt flöjten. Ett instrument hon såg till att utnyttja till fullo under konserten. Vilket hon också gjorde med enorm klass.

Mer läsning

Annons