Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Munter" skiva med Mikael Wiehe

/
  • Inför arbetet med nya albumet bestämde sig Mikael Wiehe för att göra en skiva
  • Om generationskamraten Ulf Lundell var arg på senaste albumet är Mikael Wiehe på bättre humör på nya albumet
  • Även om nya albumet är ganska opolitiskt så sparar Mikael Wiehe inte på krutet. Han har laddat muskedundret till nästa valår, 2014.

Gammal, men långt ifrån grinig. Mikael Wiehe känner sig nöjd med livet.
Det nya albumet "En gammal man", som förra veckan fick fin kritik av Allehanda Nöjes recensent, är ett försök från en av Sveriges mest politiska artister att låta munter.

Annons

Det är lätt att para ihop ordet "gammal" med en rad andra adjektiv i kategorin "grinig" och "sur". Så när Mikael Wiehe, 66 år, förra veckan släppte albumet "En gammal man" förväntar man sig något misslynt. Lägger därtill fortsatt borgerligt styre, krig på Gazaremsan och allt större sociala problem till följd av finanspolitiskt tumult.

Men i stället är "En gammal man" en förvånansvärt glad skiva.

– Jag är inte sur. Däremot kan jag bli arg på saker som jag tycker är fel. Men jag har ju det bra. Jag har ett arbete som jag trivs med och jag gör saker som jag tycker är roliga, säger han.

Så när det var dags för ett nytt album bestämde sig Wiehe för att göra en skiva "som skulle vara lite positiv, lite munter".

– Förra skivan, där var jag ilsken, och plattan innan dess, "Sånger från en inställd skilsmässa", den var nog inte så glad den heller. Men om man tar alla de här tre skivorna så får man nog en bra bild av hur jag är som person.

Wiehe har arbetat som artist i över 40 år. Han har spelat progg, proklamerat politik och arbetat med minutiösa studioarrangemang. Den här gången fick det bli mer spontant, något som också påverkade skivans grundton.

– Vi spelade in 16 låtar på 6 dagar, valde ut de 10 bästa, och så var det klart. Jag sjunger allt direkt nu. Man kan göra det på en massa olika sätt, men jag är förtjust i att göra det live i studion.

Albumet rymmer bland annat ett par kärleksballader, samt en avskedssång till en bortgången vän (som inte är Björn Afzelius, poängterar Wiehe).

– Jag kan skriva sånger nu som jag inte hade kunnat skriva för 50 år sedan. Man ser annorlunda på sin omvärld, men kanske framför allt på sig själv när man är 65 jämfört med när man var 25.

– Det har nog kommit lite acceptans med i spelet. Jag accepterar både mig själv, och hör och häpna, andra, tillägger han.

Och på omvärlden?

– Det kommer ett valår till. Jag har mycket på lager i det här muskedundret. Jag hoppas slippa skriva en till platta om inställda skilsmässor, men en ny politisk skiva har jag stor lust till.

Mikael Wiehe om...

... den offentliga bilden av honom själv: "Jag har, framför allt av dem som inte gillar det jag gör, etiketterats som en tråkmåns, en magister. Det har varit svårt att övertyga om motsatsen eftersom jag ju ser ut som en magister. Runda brillor, runda kinder. Inte fan ser jag ut som Joakim Thåström. Jag hade hoppats på det, men det blev inte så."

... om vänner som går bort: "Jag vet inte om jag är olyckligt lottad, men jag tycker att väldigt många av mina närmaste vänner har dött. Och många av dem har fått en låt. Det är ett sätt för mig att skriva av mig. Gamla vänner kan man inte kompensera. Man kan skaffas sig andra vänner, yngre vänner, men människor kan man inte ersätta. Det är väldigt sorgligt. Men 90 procent av mitt liv består av arbete, och det går vidare ganska mycket som vanligt."

... om vad han själv lyssnar på: "Det är alltid intressant att lyssna på människor som skriver texter som sådant som engagerar dem, och som de vet något om. Det är roligare att höra folk som är från Eslöv och skriver låtar om Eslöv, än folk som är från Eslöv, men låtsas att de är från New York."

Arvid Jurjaks /TT spektra

Mer läsning

Annons