Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julmys i moll

/
  • Kreti och Pletis fyndiga texter lockar både till skratt och applåder och efter ihärdigt inrop avslutar de sin spelning med en hyllningssång till Kungens pung.
  • Julfesten på Sliperiet blev, trots en snålt tilltagen publikskara, en trivsam och musikaliskt mångsidig tillställning.
  • Vänsternäven åker fram mången gång under Kreti och Pletis bejublade framträdande.

Julen är över. Den som i helgen hade lite ångest över detta faktum gjorde rätt i att ta sig till Sliperiet, där man i dagarna två avtackade högtiden med hjälp av femtontalet musikakter.
Om man väntade sig fortsatt julmys väntade man dock förgäves, då tongångarna allt som oftast gick i moll.

Annons

När Jonny och Teresa inleder lördagskvällen är det nästan tomt i den julpyntade lokalen. Sakta men säkert fylls dock Sliperiets kala trägolv av 40-talet beniga tonårsrumpor, som vickar lite fram och tillbaka till fyramannabandets dystra sväng. Molltonerna minner om Nick Caves mörka mordballader och trots glittret som vajar från mickstativet känns James Stewarts upptäckt att livet är underbart långt borta…

Att så få personer hittat till julfesten är synd och skam. Den dåliga uppslutningen har dock sina fördelar och stämningen är, om än något ödslig, behagligt intim när kvällens höjdpunkt, 19-åriga Malin Nyström från Umeå, anträder scenen. Låtarna är starka och rösten såväl snygg som personlig. Plötsligt glimmar julkulorna lite starkare och för första gången under kvällen sprider sig den där värmen i själen som bara kan uppbringas i juletider.

Efter paus tar Kreti & Pleti, alias Fredrik Jonsson och Mattias Hamberg, över scenen. Vänsterpropagandan strömmar ut ur högtalarna och duon formligen vältrar sig i snygga modulationer och harmonierande stämsång. Man bedriver musikalisk politik på det enda uthärdliga sättet, med stor självdistans och knivskarp ironi.

Söndagen inleds med betydligt muntrare melodier. Säga vad man vill om Alfredshems halvfalska sound, det är åtminstone ett enhetligt sound. Lägg därtill tjusigt formulerade texter och trallvänliga låtar och hitfaktorn är ett faktum. Även Mårten Lärka håller sig inom trevnadens ramar och detta, i kombination med det publika tillskottet på omkring tio personer, får skillnaden mellan lördagens och söndagens festligheter att framstå som natt och dag.

Årets julfest är kanske inte helt genomtänkt. Å andra sidan är det här inte tiden på året för hårklyverier, utan en tid att vara tacksam och stolt över att så mycket välljudande musik skapas i en liten stad som Örnsköldsvik.

 

Text: Kim Vestin

Foto: Eric Sedin

Mer läsning

Annons