Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filmåret 2013 - Ojämnt med mycket bråk

/
  • Sandra Bullock och George Clooney i
  • Anna Odell gjorde årets bästa svenska film.
  • Den svenska Oscarstrion som spred lite extra glans över filmvintern: Paul NJ Ottosson för ljudet i
  • Ellen Tejle på Bio Rio lanserade
  • Regissören Lisa Langseth samarbetade återigen med Alicia Vikander och gjorde med
  • Persbrandt svarade på kritiken från
  • Mikael Persbrandt gjorde efterlängtad entré i den andra filmen i
  • Sandra Bullock i

A-märkning, "Monica Z" -bråk och Åsa Linderborgs offentliga sågning av "Mig äger ingen".

Högljudda debatter präglade filmåret 2013, som nådde sin kulmen redan i februari.

Vi granskar filmåret 2013 och årets bästa filmer.

Annons

Los Angeles den 24 februari. I Oscarsgalans pressrum, ett stenkast från filmvärldens mest granskade röda matta, sitter journalister från hela världen och tittar på den pågående sändningen. Som enda svensk kan TT:s utsända konstatera att all förhandshajp verkar stämma: "Searching for Sugar Man" är en stor snackis. Och Malik Bendjelloul får skriva historia när hans favorittippade dokumentär går hela vägen.

– Oh boy, sa han på scen efter att han greppat sin guldstatyett, den första för en svensk långfilm på 29 år.

Efter den gyllene kvällen, där också de svenska ljudgenierna Per Hallberg och Paul N.J Ottosson prisades, gick däremot luften ur den svenska filmvåren. Många filmer underpresterade och marknadsandelen för svensk film var den lägsta sedan 2004. Långt in på hösten var fortfarande "Sune i Grekland- all inclusive", som hade premiär på juldagen 2012, den mest sedda svenska filmen på bio med strax under 600 000 besök.

Men precis som trenden har varit under senare år bjöd det andra halvåret på både konstnärligt spännande filmer och pålitliga publikdragare. Som årets största publiksuccé, "Monica Z", som har setts av över en halv miljon svenskar. Eller Anna Odells hyllade "Återträffen", som tuffar på mot 75 000-strecket, en imponerande siffra för den här typen av film.

Men ingen filmhöst utan kontroverser. "Monica Z" blev ytterligare en i raden av filmer som kritiserats för hur verkliga personer porträtteras. Dokumentärfilmaren Tom Alandh skrev en upprörd debattartikel i DN om att Monica Zetterlund hade blivit förbannad över skildringen av hennes far som "förgrämd skitstövel", när han i verkligheten var raka motsatsen. Filmskaparna försvarade sig och hävdade konstnärlig frihet.

Jan-Olov Andersson, filmkritiker på Aftonbladet, skrev i en krönika att han misstänkte att Guldbaggechanserna för manusförfattaren Peter Birro och Kjell Bergqvist, som spelar pappan, minskat.

– Det var vad jag kände då. Tom Alandh är ett tungt namn och han hade onekligen många rätt. Även fast Kjell Bergqvist är jävligt bra så spelar han en roll som inte var sådan. Men det har väl blåst över, det kan säkert bli Guldbaggar ändå, säger Jan-Olov Andersson nu till TT.

Nästa stora sågning kom när Åsa Linderborg gick ut i SvD precis innan premiären av filmatiseringen av hennes självbiografiska "Mig äger ingen" och hävdade att hon inte kände igen sig alls.

Mikael Persbrandt svarade på kritiken.

– Den där diskrepansen mellan vad som är sant och vad som är falskt, den är ju ointressant för oss som har gjort filmen, sa han till TT.

Det var inte bara Oscarsgalan som satte fokus på Sverige. Folkets hus och parker-anslutna Bio Rio i Stockholm fick ett internationellt genomslag med sitt initiativ A-märkt. För att en film ska bli A-märkt ("Approved Bechdel Test") ska den innehålla minst två namngivna kvinnliga karaktärer som någon gång samtalar med varandra om något annat än män. I Sverige utbröt tumult i spalterna. Flera kritiker påpekade att märkningen inte sade något om en films kvalitet och att det finns svagheter i testet, exempelvis finns det gott om porrfilmer som klarar det.

– Vi blev förvånade över de reaktionerna. Upprördheten och rädslan för att det skulle vara något farligt med A-märkt, det var vi inte beredda på säger Ellen Tejle på Bio Rio.

Hur var den internationella responsen?

– Överväldigande positiv. Folk verkar ha längtat efter något konkret för att kunna börja prata om kvinnlig representation på film. I USA, Indien, Kina, Spanien och Vietnam har det skrivits väldigt mycket och jag får förfrågningar hela tiden, jag blev tvungen att tacka nej till CNN.

Bästa utländska filmer 2013:

1. "Gravity": I dessa megafilmstider tar man lätt visuell storslagenhet för given. Men att man får både skickligt hantverk och karaktärer att bry sig om på riktigt, det är ovanligt. "Gravity" blev i Alfonso Cuaróns händer en imponerande historia om överlevnad. Det är bara att gratulera oss alla att stjärnorna för en gångs skull stod helt rätt på himlen över Hollywood.

2. "Stories we tell": Sarah Polley har tidigare gjort de sevärda spelfilmerna "Away from her" och "Take this waltz" men med "Stories we tell" tog hon ett verkligt stort kliv som filmskapare. Hon utmanade dokumentärfilmsnormen samtidigt som hon bjöd på en personlig familjehistoria och skapade en underbar film, som innehåller så mycket känslor och kloka tankar att man nästan spricker.

3. "Beasts of the southern wild": I utkanten av Louisianas träskmarker fick vi träffa den sexåriga hjältinnan Hushpuppy i denna svårbeskrivliga "Mad Max"-värld som korsats med en cajundoftande "Till vildingarnas land". Utan att någonsin bli sentimental skildras en lika delar originell som rörande saga om en modig liten flicka, som inte liknar något annat.

4. "12 years a slave": En av årets mest hårdslående filmer med fantastiska skådespelare och ett angeläget tema. Lär bli en rättmätig storvinnare på Oscarsgalan.

5. "Frances Ha". "Girls" mötte valfri tidig Woody Allen-rulle i denna svartvita filmkaramell, där Greta Gerwig dansade in i publikens hjärta.

6. "Blå är den varmaste färgen": Ok, sexscenerna kräver sin voyeuristiska skämskudde men i övrigt är detta en av årets mest livfulla och kraftfullt berättade historier.

7. "Blue Jasmine": Efter magplasket "Förälskad i Rom" revanscherade sig Woody Allen med besked. Cate Blanchett är lysande i rollen som Jasmine, som förlorat allt och tvingas göra en omvänd klassresa.

8. Ulrich Seidl-trilogin: När Ulrich Seidl tog sig an tro, hopp och kärlek bjöds vi på mästerligt frosseri i kött, dunkla begär, kulturkrockar, underordning, makt och kylig fulhet på många plan.

9. "Turinhästen": Jag vet fortfarande inte riktigt vad den handlar om. Men denna svartvita, långa, tystlåtna mardrömsskildring av fattigt lantbrukarliv var årets mesta filmupplevelse.

10. "Djupet": Isländsk feelbad har aldrig sett så kall och oinbjudande ut. Ändå blev den sällika Gullis kamp mot vågorna, när hans fiskebåt går under, en oväntad filmisk pärla.

Bästa svenska 2013:

1. "Återträffen": Anna Odell svepte in från sidan och slog knockout på både kritiker och publik med sin nyskapande film om mobbing och hierarkier. Årets bästa svenska film stannar kvar länge och kan förhoppningsvis bidra till riktig förändring.

2. "Hotell": Alltför få har sett den här roliga och sorgliga historien om den krisande Erika. Lisa Langseth befinner sig lyhört mitt i sin samtid i det här skruvade terapidramat, där hela ensemblen, med Alicia Vikander och David Dencick i spetsen, verkligen glänser.

3. "Monica Z": Edda Magnason stod för årets stora genombrott och lyfte tillsammans med en rörande Kjell Bergqvist den omdebatterade men rörande historien om nationalklenoden Monica Zetterlund.

4. "Känn ingen sorg": Måns Mårlinds och Björn Steins magiskt laddade version av Håkan Hellströms universum bjöd på humor, svindlande kameraåkningar och funderingar som hör ungdomen till. Inte helt olik en bombastisk, sprudlande och livfull sommarhit av Håkan själv.

5. "Snabba cash - livet deluxe": Den framgångsrika trilogin knöts tjusigt ihop av Jens Jonsson. Och Matias Varela slog fast att Jorge är filmernas hjärta och att det är hans tur nu när det blir Gudlbaggedags.

Miranda Sigander /TT spektra

Mer läsning

Annons