Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varken nyskapande eller helgjuten

/
  • Alvdrottningen Galadriel och trollkarlen Gandalf Grå (Cate Blanchett och Ian McKellen) återkommer i
  • Martin Freeman som den ofrivillige äventyraren Bilbo, som tillsammans med tretton dvärgar ger sig ut i Midgård i jakt på en drakskatt.
  • Martin Freeman som Bilbo i

För mig har väntan på Peter Jacksons nya Tolkienfilm präglats av fasa. Vi kan kalla den "Episod 1-skräcken", efter George Lucas försök att återupprepa "Star wars"-succén 20 år efter sin banbrytande rymdtrilogi. Resultatet blev gapig barnfilm med själlösa specialeffekter och sliriga skådespelarinsatser.

Annons

Oron har goda grunder. Det vore lätt att göra en harmlös barnsaga av Tolkiens första bok om Midgård, som har en lättare och muntrare ton är "Sagan om ringen". Dessutom är den knappast någon tegelsten med sina 279 sidor - en nätt historia som Jackson (med hjälp av tillägg från andra Tolkientexter) har dragit ut till tre långa långfilmer.

Projektet har helt enkelt inte känts gediget, och som "Sagan om ringen"-älskare kan man få magsår för mindre. Inte hjälpte rapporterna att filmens nya teknik, med dubbelt antal filmrutor per sekund, ska ha gjort vissa förhandstittare illamående.

Men "Hobbit" är ingen "Episod 1" - snarare tvärtom. I stället för att leverera en mer kommersiell och mysig Midgårdsfilm så ger Jackson oss mer av samma vara. Det är storslagna miljöer, eteriska alver i snövita dräkter och horder av stridslystna orcher. Vissa scener är till med medvetna kopior av scener från de tidigare filmerna, som när Bilbo - liksom Frodo - snubblar, och av misstag får Gollums mystiska ring på fingret.

"Hobbit" utspelar sig före händelserna i "Sagan om ringen". Sin vana trogen inleder Jackson med en evighetslång epilog, om hur draken Smaug fördrev dvärgriket Erebors invånare från sitt hem. 150 år senare bestämmer sig dvärgprinsen Thorin för att ta tillbaka Erebor, tillsammans med tolv vapenbröder. Till sin hjälp har han trollkarlen Gandalf, som övertalar hobbiten Bilbo att följa med på äventyret.

Det är en vacker film, som utnyttjar det nyzeeländska landskapet till fullo. De extra filmrutorna märks i skarpare bilder och ljusare färger än vad 3D brukar erbjuda (illamåendet lyser med sin frånvaro). Ibland blir det väl långsamt med alla tjusiga panoreringar, och filmen tappar tempot.

Mycket är sig alltså likt, men ett viktigt element saknas: Elijah Wood. Han gör några scener i början som Frodo (i samspel med Ian Holm som den äldre Bilbo) men i "Sagan om ringen" var det hans melankoli som gjorde filmerna till något mer än svulstiga fantasytårtor. Martin Freeman gör något liknande med sin jordnära charm, men han lyckas inte engagera på samma sätt - åtminstone inte i denna första film.

"Jag tror att det värsta ligger bakom oss", säger Bilbo i slutet av filmen, och jag förstår att det är en ironisk blinkning - två filmer till borgar för fler svårigheter för vår hjälte. Men han sätter ändå fingret på mina känslor. Nu vet vi att regissören inte har begått våld på sin egen skapelse. "Hobbit" är varken nyskapande eller helgjuten, men den lämnar Peter Jackson med värdigheten i behåll.

Biofilm: Hobbit: en oväntad resa

Premiär: Under onsdagen, 12/12, i Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Ö-vik (även Sverigepremiär)

Genre: Äventyr

Med: Martin Freeman, Ian McKellen, Andy Serkis med flera.

Regi: Peter Jackson

Speltid: 2 tim 50 min

Censur: 11 år

Betyg: 3/5

Karin Svensson /TT spektra

Mer läsning

Annons