Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rock och föräldraskap i Persbrands nya

I den nya danska filmen "En sång från hjärtat" spelar Mikael Persbrandt en berömd rocksångare med ett förflutet som drog- och spritmissbrukare.
– Det kändes lite som mitt eget förflutna. Jag har många likheter med rollen, säger han.

Annons

När undertecknad reporter frågar Mikael Persbrandt om han har förberett sig för rollen genom att leva det liv han levt, skrattar han och säger:

– Så kan man ju säga. Där har du en rubrik!

"En sång från hjärtat" är regisserad av Pernille Fischer Christensen. Persbrandt spelar en svensk rocksångare som bor i Los Angeles och som kommer till Köpenhamn för att spela in en ny skiva. Mycket motvilligt träffar han sin dotter och hennes lille son. När dottern dör av en överdos tvingas Thomas, som Persbrandts karaktär heter, ta hand om sonen, och de lär sakta känna varandra.

I ett par scener sjunger Persbrandt. Många liknar det vid hur Leonard Cohen låter.

– Jag var livrädd för att sjunga. Jag sjöng aldrig i skolan, min mamma sjöng inte för mig. Och jag är blyg. Det har jag alltid varit, jag är inte den som står upp och håller tal på fester. Så det var en riktigt ruggig upplevelse, även om jag till slut tyckte det var kul.

Att han låter som Cohen är en tillfällighet, säger han, och det är också det faktum att Thomas till utseendet påminner lite om hans särbos pappa Ulf Lundell.

– Det jag själv mest lyssnar på är killar som Dylan, Neil Young, Johnny Cash.

Snart drar han igång med inspelningen av den första av åtta nya Beck-filmer.

– Varför? Det finns en publik som vill se dem. Och jag får jobba hemma i Stockholm och kan vara med min familj. Jag har tre barn hemma, jag vill vara med dem.

– Och så kommer jag självfallet att skratta hela vägen till banken.

Det blir en lite annorlunda Gunvald Larsson vi får se i "Beck" denna gång.

– Jag har sagt åt dem att jag inte kan vara så impulsiv längre. Jag kan inte längre slå in näsan på någon innan jag ställer en fråga, jag kan inte längre skjuta först och tala sen.

Och detta har mycket att göra med att Mikael Persbrandt nu är 50 år - något han återkommer till flera gånger.

– Jag är 50 nu. När jag började i yrket var jag arg och impulsiv och ville bli älskad. Jag vill fortfarande bli älskad men jag är inte längre arg och impulsiv. Det tog ett tag, men nu är jag bekväm med att vara 50. Jag är bekväm med mig själv, med min ålder och tycker det är en glädje att jobba.

I jobbet ingår nu snart också "Dödsdansen" som han sätter upp på egna Maximteatern i Stockholm.

– Det blir 30 föreställningar, inte fler. Och efter det kommer jag att sätta upp bland annat "Brott och straff" och "Tankar från ett källarhål". Det blir små föreställningar och om det inte känns bra, läggs dom ner efter fem gånger.

"En sång från hjärtat" har svensk biopremiär den 21 april.

Gunnar Rehlin/TT

Mer läsning

Annons