Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Finstämt med vackra scener

/

Annons

Det är ett av livets fundament: en ung människas behov av att göra uppror mot sina föräldrar.

Tolvårige Juan har i ärlighetens namn inte mycket utrymme att fundera på hur han ska lägga upp sin upprorsstrategi. Hans föräldrar är militanta revolutionärer i 70-talets Argentina, vars mål är att störta militärdiktaturen. När familjen återvänder till hemlandet efter några års exil antar de nya identiteter för att undkomma regimens nypor. Juan blir Ernesto, men lever i ständig skräck för att bli avslöjad.

Så hur gör man revolt mot ett par samhällsomstörtande rebeller? Svaret är oväntat enkelt: man blir kär. När Juan förälskar sig i skolkamraten Maria blir föräldrarnas livsval till ett fängelse som han måste bryta sig ut ur.

"Jag kallas Ernesto" bygger på regissören Benjamin Ávilas egen uppväxt, som barn till medlemmar i vänstergerillan Montoneros. Den utsågs till Argentinas Oscarsbidrag 2012, men lyckades inte knipa någon nominering. Det är en finstämd film med många vackra scener som tyvärr blir lite långtråkig på grund av sitt sömniga tempo.

För att skildra de trauman som Juan genomlever använder sig Ávila av två hårt stiliserade animerade sekvenser. Väldigt snyggt, men kontrasten till filmens lågmälda berättande blir för stor och trovärdigheten tar rejält med stryk.

Dvd/bd-film: Jag kallas Ernesto

Regi: Benjamín Ávila

Genre: Drama

Roller: Natalia Oreiro, Ernesto Alterio, César Troncoso, Cristina Banegas

Dvd/bd-premiär: 5 februari

Betyg: 3/5

KARIN SVENSSON

Mer läsning

Annons