Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fartfyllda och stridslystna

/

Punkrockbandet Sator är tillbaka efter fem års tystnad – och det med besked.

När Borlängegruppen reser sig ur startblocken sätter de genast ett högt tempo för spelningen på Merry Can.

Annons

Nyproducerad musik lyfts fram med hjälp av gamla säkra succélåtar. 2011 blandas friskt med tidigt 90-tal.

När de passerar mellantiden och kör "When You Lie Down With Dogs" och "Your Up Gets Me Down" från nya skivan "Under The Radar", då är stämningen hög och hela publikens händer i luften.

Temperaturen ökar när de kommer fram till "Ain’t Seen Nothing" och klassikern "I Wanna Go Home". Det är just de gamla låtarna som fångar publiken mest, men Sator visar att de fortfarande är i mycket god form – inte minst genom den nya singeln "Wanted: Hope And Pride Before I Die".

När de spelar "I’d Rather Drink Than Talk" sveper Chips Kiesbyes långa hårman över scenen och basisten Heikki Kiviaho bärs upp av publiken. När de kommer fram till slutspurten och "No Reason", då pumpar adrenalinet. Farten höjs – om möjligt – ytterligare. Så springer detta festivalernas favoritband i mål på lätta fötter, ack så svettiga men som en grupp att räkna med även i fortsättningen.

Med Sator anno 2011 är det helt enkelt ös från början till slut, där spelglädjen eskalerar för varje låt. Det är ingen tvekan om att de också roar Ö-vikspubliken (trots att de håller på Leksand i ishockey). De levererar ett snyggt paket 90-tal inlindat i ett modernt snöre – och med den äran.

KONSERT: Sator

Plats: The Merry Can (i samarbete med Musikhuset), Ö-vik, lördag kväll.

Publik: 280 personer.

Längd: 1 timme, 15 minuter.

Bäst: Nya singeln "Wanted: Hope And Pride Before I Die" vittnar om en lovande vår för Sator.

Sämst: Lång väntan innan Sator går upp på scen.

Text: Anna Sjöblom

Foto: Robbin Norgren

Mer läsning

Annons