Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det handlar om makt – dags att göra upp med våldtäktskulturen en gång för alla

Annons

Vi måste våga ifrågasätta, lägga oss i och stå upp för kvinnors rätt till trygghet.

Den här sommaren började som de flesta somrar. Folk skulle på sommarfester, spelningar, festivaler och parkteatrar. Vackra motljusbilder, brunbrända axlar och skrapade knän.

Så började festivalerna. Plötsligt fylldes mitt nyhetsflöde av artiklar om sexuella ofredanden och våldtäkter. På Facebook rasade mina vänner över den bittra statistiken.

Det är förstås någonting oerhört starkt och positivt att vi rapporterar och pratar mer om det sexuella våldet mot kvinnor. Det är också positivt att allt fler anmäler. I mitt bröst, alldeles intill min ilska, växer en övertygelse om att acceptansen blir mindre och motståndet ökar. Allt fler kvinnor säger ifrån.

Jag är feminist. Jag har kallat mig feminist sedan jag först hörde ordet i mina tidiga tonår. Sedan dess har jag också aktivt förkastat allt det som hör våldtäktskulturen till, för låt oss tala klarspråk. Vi lever i en våldtäktskultur. Det handlar om makt och jag börjar bli jävligt less på att skriva texter om det här nu.

De här framstegen är inte ens i närheten av tillräckliga. Förra året, 2015, anmäldes 18 100 sexualbrott enligt Brottsförebyggande rådet. 5 920 av dem rubricerades som våldtäkt. 97 procent av de som misstänks för sexualbrott är män. Många anmäler inte och mörkertalet är fortfarande stort.

När jag läser om ofredanden och våldtäkter på festivaler värker det i hela min kropp. Det är så fruktansvärt många människor som utsätts. Många får men för livet. Snart följs inläggen på sociala medier av hatiska kommentarer. Ni har säkert läst dem, det har jag. Hela min kropp vrider sig ut och in. Jag trodde att argumenten om klädsel, alkoholpåverkan, hennes ansvar eller skuld och om hon verkligen sa nej på ett sätt som de förstod låg bakom oss. Vilka är dessa män som kastar sig in och kritiserar, attackerar och ifrågasätter de som blivit ofredade och våldtagna istället för de som förgrep sig på dem?

Jag oroar mig också över tystnaden som kan följa när festivalerna är slut. Även om det är bra att vi uppmärksammar mäns övergrepp på kvinnor under festivaler så är det fortfarande tyst om de konstanta övergreppen mot kvinnor som sker varje dag, året om. Den största faran för kvinnor är fortfarande hemmet. Partners och närstående är fortfarande det största hotet. Problemet ligger i föreställningen att kvinnors kroppar fortfarande inte är deras egna. Att någon annan har rätt över deras vilja. Anledningen till att kvinnor utsätts för sexuella ofredanden och våldtäkter är sexualbrotslingar och våldtäktsmän. Ingenting annat!

Den här krönikan är inte en förtvivlad text om hur hemsk situationen är, även om den är förkrossande. Den här texten är ett upprop. Med den här vinden av ökade diskussioner kommer också chansen att ta upp den där knutna näven ur fickan. Chansen att stå upp för det jämställda samhälle vi tror på. Det är dags att säga det högt, upprepa det vi tror på och stå upp för det med raka ryggar. Det är dags att ifrågasätta polarna, inte skratta åt de sexistiska skämten och slå sönder den rådande acceptansen av mäns förtryck av kvinnor.

Om du ser något som inte ser rätt ut - lägg dig i. Våga ifrågasätta och säga ifrån. Kampen för kvinnors rätt är en gemensam kamp och ansvaret vilar lika tungt på dig som på mig.

Toppen: Organisationer och föreningar runt om i landet som kämpar för kvinnors rättigheter och aldrig sviker.

Botten: Män som kränker, förgriper sig på och våldtar kvinnor.

Mer läsning

Annons